Nu räcker det!!!
Gaaaaaaah.... jag blir så jäkla less!
Så fort jag är sjuk eller har en dålig dag eller liknande så rasar det in kommentarer och mail där läsare klagar på att jag är så negativ hela tiden och att jag ska sluta gnälla. Tydligen är det inge roligt att läsa då....
Men vet ni va? LÄS INTE DÅ!
Jag skriver om MIN vardag, om vad jag och min familj gör. Och är jag sjuk så är det för stunden MIN vardag! Jag vet inte med er, men när jag är sjuk är jag inte så positiv, glad och käck! Detta är en ärlig blogg som jag använder mig av för att få skriva av mig.
Ni ska veta att jag inte ens hälften av gångerna skriver om att jag mår pyton! Jag är sjuk, jag har anemi, jag har yrsel.... men om jag skulle skriva om det varje gång så skulle bloggen bara handla om det! O då är det ingen rolig blogg!
Men snälla låt mig få klaga när jag känner för det! Vill du inte läsa dom inläggen så scrolla bara förbi! Skriv inte elaka kommentarer om att jag ska morska upp mig, att det inte är så farligt m.m....
Gå en dag i mina skor och säg sen vad du tycker om att konstant vara så trött att du skulle kunna lägga dig ner och somna exakt varsomhelst, om att ha en yrsel som är så obehaglig att du inte vill röra dig ur fläcken eller att du har en huvudvärk som bränner så mycket det känns som om att din huvud ska brinna upp!
När du har gått en dag med detta, kom då tillbaka så ska jag be dig att sluta gnälla!!!!!!!!!
Så fort jag är sjuk eller har en dålig dag eller liknande så rasar det in kommentarer och mail där läsare klagar på att jag är så negativ hela tiden och att jag ska sluta gnälla. Tydligen är det inge roligt att läsa då....
Men vet ni va? LÄS INTE DÅ!
Jag skriver om MIN vardag, om vad jag och min familj gör. Och är jag sjuk så är det för stunden MIN vardag! Jag vet inte med er, men när jag är sjuk är jag inte så positiv, glad och käck! Detta är en ärlig blogg som jag använder mig av för att få skriva av mig.
Ni ska veta att jag inte ens hälften av gångerna skriver om att jag mår pyton! Jag är sjuk, jag har anemi, jag har yrsel.... men om jag skulle skriva om det varje gång så skulle bloggen bara handla om det! O då är det ingen rolig blogg!
Men snälla låt mig få klaga när jag känner för det! Vill du inte läsa dom inläggen så scrolla bara förbi! Skriv inte elaka kommentarer om att jag ska morska upp mig, att det inte är så farligt m.m....
Gå en dag i mina skor och säg sen vad du tycker om att konstant vara så trött att du skulle kunna lägga dig ner och somna exakt varsomhelst, om att ha en yrsel som är så obehaglig att du inte vill röra dig ur fläcken eller att du har en huvudvärk som bränner så mycket det känns som om att din huvud ska brinna upp!
När du har gått en dag med detta, kom då tillbaka så ska jag be dig att sluta gnälla!!!!!!!!!
Mammahjärtat brister....
Det gör ont i mammahjärtat när Emilia säger:
"När du är frisk mamma kan du läsa bok för mig!"
Eller när man får en kram och hon säger:
"Om jag kramar dig så har du inte ont längre"....
"När du är frisk mamma kan du läsa bok för mig!"
Eller när man får en kram och hon säger:
"Om jag kramar dig så har du inte ont längre"....
Paus hos mamma...
Sitter just nu med en kopp kaffe på mammas altan med datan... vill också bo i hus!!
Jonas är snäll och hämtar barnen idag så att jag slipper flänga fram o tillbaka mellan värmdö-nacka-värmdö-stan-värmdö. Så jag sitter nu här i lugnan ro och har det gött innan jag ska till den elaka naprapaten!
Ja just ja, ska ta o skriva lite mer om öronläkaren!
Jag fick göra de klassiska testerna, peka figer på näsan och stå upp och blunda. Inga konstigheter som vanligt. Sen så fick jag årets snyggaste cyklop på mig med små kameror som filmar ögonen och sen så skulle läkaren spola ett öra i taget med lite kallare vatten än kropptemp i ca 30 sek. Har man friska öron så får man yrsel, såkallad karusellyrsel. O det kan jag säga att jag fick. Jäklar i min lilla låda. Jag satt visserligen i en snurrstol, men läkaren garanterade mig att den var stilla. O sen spolade han andra örat men där fick vi inget utslag. Men det var för att han var för snabb för att spola så han jämnade ut yrsel, så han spolade igen. Kul kille. För er som inte har fått en jetstråle insprutat på trumhinnan så kan jag berätta för er att det låter extremt mycket och är ytterst otrevligt. O så gör det ont... så att behöva göra det en extra gång var ingen hit. Men iaf.... yrseln kom och han konstaterade att mina öron är friska och att yrseln inte beror på balansorganen.
Då bockar vi av öronen på listan över vad yrseln INTE beror på.....
Han sa att han tror att det antingen är spänningsrelaterat eller så sitter det i mitt huvud... (läs inbillning).... Spänningsrelaterat kan jag gå me på, men att jag inbillar mig detta tar jag som en förolämpning. Jag vill ju knappast gå och må såhär frivilligt!! 3:e jävla läkaren som inte tar mig på allvar och säger att min yrsel är psykologisk.... frustrerande!!!
Men men.... ska som sagt till naprapaten om några timmar och håller tummarna för att han kanske får bukt med detta....
GLÖM INTE BORT DETTA INLÄGG BARA.... HJÄLP MIG OCH BOSSE ATT HJÄLPA UNGA UTSATTA MAMMOR I BRASILIEN!
Jonas är snäll och hämtar barnen idag så att jag slipper flänga fram o tillbaka mellan värmdö-nacka-värmdö-stan-värmdö. Så jag sitter nu här i lugnan ro och har det gött innan jag ska till den elaka naprapaten!
Ja just ja, ska ta o skriva lite mer om öronläkaren!
Jag fick göra de klassiska testerna, peka figer på näsan och stå upp och blunda. Inga konstigheter som vanligt. Sen så fick jag årets snyggaste cyklop på mig med små kameror som filmar ögonen och sen så skulle läkaren spola ett öra i taget med lite kallare vatten än kropptemp i ca 30 sek. Har man friska öron så får man yrsel, såkallad karusellyrsel. O det kan jag säga att jag fick. Jäklar i min lilla låda. Jag satt visserligen i en snurrstol, men läkaren garanterade mig att den var stilla. O sen spolade han andra örat men där fick vi inget utslag. Men det var för att han var för snabb för att spola så han jämnade ut yrsel, så han spolade igen. Kul kille. För er som inte har fått en jetstråle insprutat på trumhinnan så kan jag berätta för er att det låter extremt mycket och är ytterst otrevligt. O så gör det ont... så att behöva göra det en extra gång var ingen hit. Men iaf.... yrseln kom och han konstaterade att mina öron är friska och att yrseln inte beror på balansorganen.
Då bockar vi av öronen på listan över vad yrseln INTE beror på.....
Han sa att han tror att det antingen är spänningsrelaterat eller så sitter det i mitt huvud... (läs inbillning).... Spänningsrelaterat kan jag gå me på, men att jag inbillar mig detta tar jag som en förolämpning. Jag vill ju knappast gå och må såhär frivilligt!! 3:e jävla läkaren som inte tar mig på allvar och säger att min yrsel är psykologisk.... frustrerande!!!
Men men.... ska som sagt till naprapaten om några timmar och håller tummarna för att han kanske får bukt med detta....
GLÖM INTE BORT DETTA INLÄGG BARA.... HJÄLP MIG OCH BOSSE ATT HJÄLPA UNGA UTSATTA MAMMOR I BRASILIEN!
Naprapaten....
...eller som han kommer att kallas snart: Min räddande ängel! Jag var hos mamma kompis idag som är naprapat med min yrsel eftersom att min läkare trodde att min yrsel var spänningsrelaterad.
Jag möts av en underbar kille som så fort han såg mamma kopplar mitt namn och börjar asgarva. Isen bruten =)
Jag får komma in i ett yttepytterum. Han läser sista året på naprapathögskolan och har praktik på skolans klinik.
Berättar om mina problem och sen ska han börja klämma och ha sig. Testar reflexer, hänger på mig osv... sen får jag lägga mig ner och han börjar klämma och trycka på nacken. Sen tar han tag i de främre nackmusklerna och liksom nyper runt dom... o FY FÖR I HELVETE vad ont det gjorde. Jag visste inte om jag skulle gråta eller ge honom en smäll på hakan. Han satt ju ändå rätt tillgängligt bakom mig och lutade sig över mig.
Han inser direkt att han har hittat roten till allt ont. Och ska hängandes över mig uppochner visa vilka muskler det är som han har hittat. Vilket resulterar i att han drar ut hals-skinnet likt en sån där draködla och jäklar vad jag och mamma skrattade. Tårarna sprutade och det slutade med att Pontus, naprapaten asgarvade också. Det tog en lång stund innan vi kunde lugna ner oss... han insåg nog hur dum han ser ut och han kommenterade att han inte hade behövt visa på sig själv! =)
Hur som haver. Den muskeln som är tokspänd på mig har två fästen i nyckelbenet och ett uppe bakom örat och har man problem med just den muskeln så kan man få yrsel, huvudvärk, synstörningar, illamående och hörselnedsättning... Typ alla mina problem. Jag trodde att han nöp för kung och fosterland, men när han visade på min arm hur han hade klämt så förstod jag hur spänd och öm jag är i dessa muskler...
Jag fick iaf övningar som jag ska göra tills jag ska tillbaka på måndag och då skulle jag tydligen ta med mig svettbandet och vatten... ser inte riktigt fram emot det besöket.. men finns det en chans att jag blir fri från yrseln så är det värt det!
Givande möte...
Idag har jag varit hos en husläkare och det är förstå gången jag går från en läkare med en bra känsla i magen.
Men såklart ska denna läkare sluta nästa vecka, såklart, men men...
Jag var där pga min yrsel, har lessnat rejält på den nu....
Vi pratade och hon gick igenom min journal och hon verkligen lyssnade på vad jag hade att säga. Hon gjorde lite olika undersökningar och när hon skulle kolla reflexerna i knäna så var det högra bra, men vänster rörde sig knappt och då kom vi in på att jag har jobbat krog i herrans massa år och att när jag jobbade som mest brukade jag få ont i knät och muskulinflammationer i foten. Då ville hon känna på min rygg och nacke. Hon klämde, tryckte och hade sig. Jag har massa knutar överallt. Stelhet i nacken, speciellt till när jag ska kika till vänster. Knutar vid höger skuldra, knutar i nacken hela vägen upp till huvudet, knutar nedanför vänster skuldra... Hela jag är ett trassel... Och när man tänker efter så är jag mer yrslig när jag har ont i rygg eller nacke. Tydligen har man massa nervreseptorer som sitter i nacke, axlar och rygg så man kan få en spänningsrelaterad yrsel. Sen att vara gravid 2 ggr och bära barn och ha foglossning osv är ju inte det bästa när man redan (utan att veta det) har problem är tydligen ingen bra kombo....
Så nu ska jag gå till både en naprapat och en sjukgymnast för att få bukt med detta. Det är ingen quick fix, men det kanske gör så att jag äntligen blir bra. Jag vågar inte hoppas på för mycket men det är en början iaf....
Jag känner mig lättad att för en gångs skull få något konkret ist för så som det har varit de senaste 6 månaderna. "Vi väntar på provsvaren" "Yrseln beror nog på anemin" "Vi väntar på att droppen ska verka" osv.... Äntligen tog nån min yrsel på allvar!!
Men såklart ska denna läkare sluta nästa vecka, såklart, men men...
Jag var där pga min yrsel, har lessnat rejält på den nu....
Vi pratade och hon gick igenom min journal och hon verkligen lyssnade på vad jag hade att säga. Hon gjorde lite olika undersökningar och när hon skulle kolla reflexerna i knäna så var det högra bra, men vänster rörde sig knappt och då kom vi in på att jag har jobbat krog i herrans massa år och att när jag jobbade som mest brukade jag få ont i knät och muskulinflammationer i foten. Då ville hon känna på min rygg och nacke. Hon klämde, tryckte och hade sig. Jag har massa knutar överallt. Stelhet i nacken, speciellt till när jag ska kika till vänster. Knutar vid höger skuldra, knutar i nacken hela vägen upp till huvudet, knutar nedanför vänster skuldra... Hela jag är ett trassel... Och när man tänker efter så är jag mer yrslig när jag har ont i rygg eller nacke. Tydligen har man massa nervreseptorer som sitter i nacke, axlar och rygg så man kan få en spänningsrelaterad yrsel. Sen att vara gravid 2 ggr och bära barn och ha foglossning osv är ju inte det bästa när man redan (utan att veta det) har problem är tydligen ingen bra kombo....
Så nu ska jag gå till både en naprapat och en sjukgymnast för att få bukt med detta. Det är ingen quick fix, men det kanske gör så att jag äntligen blir bra. Jag vågar inte hoppas på för mycket men det är en början iaf....
Jag känner mig lättad att för en gångs skull få något konkret ist för så som det har varit de senaste 6 månaderna. "Vi väntar på provsvaren" "Yrseln beror nog på anemin" "Vi väntar på att droppen ska verka" osv.... Äntligen tog nån min yrsel på allvar!!
Fullpumpad!
Barnen sover och lugnet har äntligen lagt sig nu....
Dagen började som sagt på SÖS, vi var där lite tidigt, men vad gör det när man till 99% av gångerna springer från huvudentren medans den man åkte med pakererar bilen samtidigt som man flåsandes försöker förklara vart man ska i telefon så att även den andra hittar dit man ska..... men men...
Jag blev uppropad och visad in i ett väldigt känslokallt rum med 3 tomma sjukhussängar i. Vart hänvisad till sängen närmast fönstret. Emilia hade ångrat sig och följde med mig in. Hon hoppade upp i sängen brevid mig och väntade otåligt på vad som skulle hända. Sköterskan förklarade vad han skulle göra och Emilia avslutade alla hans meningar med "Varför det?". När ssk skulle sätta nålen så var jag nästan säker på att Emilia skulle bli rädd och vilja gå ut, men hon hängde på mig mage och tittade väligt intensivt på vad Mats som han hette gjorde med min hand. Jag förklarade att nålen skulle in i min hand så att medicinen skulle kunna komma in och göra mamma bra igen. Hon var helt med på det.
Men vart något misstänksam när Mats kom med slangen och droppvätskan som var svart. Mats kopplade upp mig och sa lite skämtsamt att "Nu ska mamma få sig ett järn". "Om det ändå vore så väl" kontrade jag med. Emilia var väldigt noga med att kontrollera att det droppade som det skulle och sa i takt med droppandet " Dropp dropp dropp"....
Hon ville vara kvar hos mig så hon hämtade en bok, kröp upp brevid mig i sängen, klappade mig på "onda handen" och sa: "Det är ingen fara mamma, du behöver inte vara rädd längre! Nu läser vi en bok tycker jag".... Mammas underbara unge!! Då smallt mitt hjärta! Så vi läste två st ganska långa böcker medans droppet drippade på.... Sen när det var klart så kopplades jag ur och fick plåster och genast började Emilia prata med Mats om när hon hade ramlat och fått en plåster av mormor...
Fick även veta vad droppet som jag var bjussad på kostar egentligen... mellan 4-500 kr!!! JISSES!! Som Mats sa: "Motsvarar en dyyyyyr flaska champange, så passa på och njut"
Väl hemma sen igen, efter en snabblunch på donken, så kom Maria med familj förbi på en snabbfika. Efter det bar det av till svärfar och middag. Emilia var nog mest glad att se Cissi igen... var ett tag sen vi var där. Och om vädret är med oss så ska vi nog dit imorgon och sola och bada plaskpool...
Nu är det bloggläsning som gäller och sen soooooova.....
Här läste vi en söt bok om hemliga kompisar....
Alex spexade runt....
Men han kunde även sitta still och vänta ( i nån sekund)
Hos farfar får man glass efter maten....
Och heter man Emilia, är 3 år och ÄLSKAR glass blir man såhär glad!!!
Emilias favvo Cissi....
Dagen började som sagt på SÖS, vi var där lite tidigt, men vad gör det när man till 99% av gångerna springer från huvudentren medans den man åkte med pakererar bilen samtidigt som man flåsandes försöker förklara vart man ska i telefon så att även den andra hittar dit man ska..... men men...
Jag blev uppropad och visad in i ett väldigt känslokallt rum med 3 tomma sjukhussängar i. Vart hänvisad till sängen närmast fönstret. Emilia hade ångrat sig och följde med mig in. Hon hoppade upp i sängen brevid mig och väntade otåligt på vad som skulle hända. Sköterskan förklarade vad han skulle göra och Emilia avslutade alla hans meningar med "Varför det?". När ssk skulle sätta nålen så var jag nästan säker på att Emilia skulle bli rädd och vilja gå ut, men hon hängde på mig mage och tittade väligt intensivt på vad Mats som han hette gjorde med min hand. Jag förklarade att nålen skulle in i min hand så att medicinen skulle kunna komma in och göra mamma bra igen. Hon var helt med på det.
Men vart något misstänksam när Mats kom med slangen och droppvätskan som var svart. Mats kopplade upp mig och sa lite skämtsamt att "Nu ska mamma få sig ett järn". "Om det ändå vore så väl" kontrade jag med. Emilia var väldigt noga med att kontrollera att det droppade som det skulle och sa i takt med droppandet " Dropp dropp dropp"....
Hon ville vara kvar hos mig så hon hämtade en bok, kröp upp brevid mig i sängen, klappade mig på "onda handen" och sa: "Det är ingen fara mamma, du behöver inte vara rädd längre! Nu läser vi en bok tycker jag".... Mammas underbara unge!! Då smallt mitt hjärta! Så vi läste två st ganska långa böcker medans droppet drippade på.... Sen när det var klart så kopplades jag ur och fick plåster och genast började Emilia prata med Mats om när hon hade ramlat och fått en plåster av mormor...
Fick även veta vad droppet som jag var bjussad på kostar egentligen... mellan 4-500 kr!!! JISSES!! Som Mats sa: "Motsvarar en dyyyyyr flaska champange, så passa på och njut"
Väl hemma sen igen, efter en snabblunch på donken, så kom Maria med familj förbi på en snabbfika. Efter det bar det av till svärfar och middag. Emilia var nog mest glad att se Cissi igen... var ett tag sen vi var där. Och om vädret är med oss så ska vi nog dit imorgon och sola och bada plaskpool...
Nu är det bloggläsning som gäller och sen soooooova.....
Här läste vi en söt bok om hemliga kompisar....
Alex spexade runt....
Men han kunde även sitta still och vänta ( i nån sekund)
Hos farfar får man glass efter maten....
Och heter man Emilia, är 3 år och ÄLSKAR glass blir man såhär glad!!!
Emilias favvo Cissi....
Away....
Nu är det dags att åka till SÖS för mitt monsterdropp... vet inte hur jag kommer att må efter, men ska jag tro på läkarna så är det inga biverkningar.... Men vi får se... Hörs när jag kommer hem igen...
Senaste nytt från läkaren...
Pratade med en läkare från dagvården på SÖS idag. Min andra läkare hade sagt att jag skulle ringa dit, men dom förekom mig och ringde när jag letade efter nummret...
Sist jag tog blodprover för en månad sen så låg mitt hb-värde på 102 (man ska ligga på 117-135 som kvinna) och mitt järnvärde var på 32 ( man ska ligga mellan 10-33). Så det är ju på G upp... Tog nya prover i onsdags. Hbt är uppe i 116 men järnet är nere på 8... Så på en månad har jag förbrukat alla mina depåer. Inte så bra.
Förut har jag fått ett järndropp som är på 20mg järn/5 ml vätska.... Nu ska jag få ett monsterjärndropp som ist är på
1000mg järn/20 ml vätska....... Snacka om boost!! Jag hoppas verkligen att detta hjälper mig nu... Men eftersom att jag inte kan behålla mina järndepåer i shack så blir det väl sånna här monster då och då... Men det positiva är att det ska vara mer hållbart än det vanliga jag brukar få...
Så håll tummarna för att detta funkar!! På tisdag smäller det.....
Sist jag tog blodprover för en månad sen så låg mitt hb-värde på 102 (man ska ligga på 117-135 som kvinna) och mitt järnvärde var på 32 ( man ska ligga mellan 10-33). Så det är ju på G upp... Tog nya prover i onsdags. Hbt är uppe i 116 men järnet är nere på 8... Så på en månad har jag förbrukat alla mina depåer. Inte så bra.
Förut har jag fått ett järndropp som är på 20mg järn/5 ml vätska.... Nu ska jag få ett monsterjärndropp som ist är på
1000mg järn/20 ml vätska....... Snacka om boost!! Jag hoppas verkligen att detta hjälper mig nu... Men eftersom att jag inte kan behålla mina järndepåer i shack så blir det väl sånna här monster då och då... Men det positiva är att det ska vara mer hållbart än det vanliga jag brukar få...
Så håll tummarna för att detta funkar!! På tisdag smäller det.....
Seriöst!!!
Hur j****a svårt ska det vara att ge mig mina provssvar!!!!!! Fattar dom inte att det dröjer ännu längre nu med behandling??? Alla läkare i hela sthlm har ju semester nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!! GAAAAAAAAAAAH!
Svensk jävla skit-sjukvård!!!!!!
(JA det är måndag..... och då får man vara måndagssur!!!)
Svensk jävla skit-sjukvård!!!!!!
(JA det är måndag..... och då får man vara måndagssur!!!)
Hälsan själv....
.... eller ja, det är om man ska tro på neurologläkaren iaf.
Var ju där idag och fick göra en himla massa skumma saker. Saker som jag bara har sett att amerikanska polisen gör med rattfyllerister. Gå på en rak linje, röra näsan medans man blundar osv... allt detta i nästan mässingen... kändes sådär när man är lagd åt det pryda hållet som jag är, men nog om det.
Läkaren testade mina reflexer och slog med en sån där konstig hammare på alla leder. Men jag trodde att jag skulle dö när hon kom ner till fötterna. För er som inte vet så har jag en grov GROV fotfobi. Ingen får röra mina fötter, jag rör knappt mina fötter. Först så höll hon i dom och skulle slå med reflexhammaren o sen som om att det inte var nog så tog hon något som liknande en virknål och drog hårt längst med fotsulan. Jag var så nära på att sparka till henne i ren panik. Ååå ryser bara jag tänker på det!
MEN efter alla dessa undersökningar så visade det sig att jag är frisk, eller hälsan själv som hon så fint sa. Jag ser frisk ut, fräsh för att vara 2 barns mamma och testerna visar inget neurologiskt. Så nu är det åter till blod och magdoktorn. Det enda hon sa var att jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få lite övningar att göra då jag är spänd i nacke och axlar.
Det känns skönt att ha det neurologiska uteslutet iaf. En sak mindre som det INTE är fel på... Nu ska vi bara få reda på VAD som är fel.... men men....
Tog en välbehövd fika inne på söder med Mikaela efter, första fikan någonsin inne i stan sen Alex kom. Sjukt pinsamt... När Emilia var liten var jag konstant inne i stan och fikade och flängde runt. Men nu är jag en skygg förortsmamma som inte tar sig längre än till Sickla....
Äss, jag trivs på landet. Stan är inte för mig. Mycket folk och trångt!
Bra men inte ok...
Fick mail från min husläkare idag och enligt proverna så har jag svarat bra på järndroppen och b-12 tabletterna men varför mår jag inte bra? Varför är yrseln och tröttheten kvar?
Börjar bli nojjig att allt bara sitter i min huvud och att jag nästan inbillar mig att jag är sjuk. Men egentligen, varför skulle jag VILJA må dåligt? Ääää jag vet varken ut eller in just nu.... Allt jag vill är att bli av med yrseln! Tröttheten kan jag leva med det har jag gjort i 9 år så det är en vanesak...
Väntar otåligt på att min läkare från SÖS ska ringa så att vi kan komma igång med min behandling. Vad nu det kommer att bli...
Imorgon ska jag till neurologen och göra några undersökningar. Har ingen aning om vad för typ av undersökningar men det blir väl säkert bra. Hyser inga förhoppningar alls längre om att läkarna kommer att hitta vad som är fel... Jag tror inte ens att yrseln hör ihop med anemin längre... men vad vet jag!
Näää nu vart det hemskt negativt så jag lägger ner ist... drar bara ner stämmningen!
Åter imorgon!
Börjar bli nojjig att allt bara sitter i min huvud och att jag nästan inbillar mig att jag är sjuk. Men egentligen, varför skulle jag VILJA må dåligt? Ääää jag vet varken ut eller in just nu.... Allt jag vill är att bli av med yrseln! Tröttheten kan jag leva med det har jag gjort i 9 år så det är en vanesak...
Väntar otåligt på att min läkare från SÖS ska ringa så att vi kan komma igång med min behandling. Vad nu det kommer att bli...
Imorgon ska jag till neurologen och göra några undersökningar. Har ingen aning om vad för typ av undersökningar men det blir väl säkert bra. Hyser inga förhoppningar alls längre om att läkarna kommer att hitta vad som är fel... Jag tror inte ens att yrseln hör ihop med anemin längre... men vad vet jag!
Näää nu vart det hemskt negativt så jag lägger ner ist... drar bara ner stämmningen!
Åter imorgon!
Folk undrar hur jag orkar...
....här har ni svaren:
Fredag o allt med det..
Idag så har det varit en lugn dag för mig och barnen. Yrseln vill inte riktigt ge med sig så vi hade en vara inne dag.... inte för att vi hade så mycket val men ändå!
Fick ett samtal idag från läkaren på SÖS och eftersom att jag inte fick tag på mina provsvar så kom vi inte fram till så mycket konkret men tydligen så ska jag göra gastroskoiper vart 3:e år. (hmm mindre kul) Och sen så förklarade jag om mina panikattacker över koloskopin och då sa han utan att tveka: "Ja men då får du sova". Så nu ska vi se till att mina värden blir ok genom att ge mig blod och b-12 sprutor och sen så ska jag få göra den där hemska koloskopin, men det känns ändå bra att få göra den så att man kan utesluta att det är någe fel, typ som en inflammation, blödande sår eller cancer.
Känns tryggt att Gastro/hepatolog-mottagningen har tagit över min utredning och behandling och speciellt att överläkaren själv är den som har kontakt med mig. Nu kommer det att hända grejor och förhoppnigsvis så kanske jag kan få se fram emot att bli bra igen. Även om det kanske innebär att jag måste äta medicin hela livet ut....
********************************************************************************
Efter maten så hade jag en stund när jag mådde bra så jag satte igång och storstädade hemma, eller ja, i den mån det går när man har 2 barn hack i häl. Jonas fick mest passa barn medans jag fixade... Så nu är hemmet i toppskick! Det luktar nyskurat och tvätten är vikt och en ny hänger...
Nu ska jag bara sitta på min lilla rumpa och äta grönsaker och dipp.....
Fick ett samtal idag från läkaren på SÖS och eftersom att jag inte fick tag på mina provsvar så kom vi inte fram till så mycket konkret men tydligen så ska jag göra gastroskoiper vart 3:e år. (hmm mindre kul) Och sen så förklarade jag om mina panikattacker över koloskopin och då sa han utan att tveka: "Ja men då får du sova". Så nu ska vi se till att mina värden blir ok genom att ge mig blod och b-12 sprutor och sen så ska jag få göra den där hemska koloskopin, men det känns ändå bra att få göra den så att man kan utesluta att det är någe fel, typ som en inflammation, blödande sår eller cancer.
Känns tryggt att Gastro/hepatolog-mottagningen har tagit över min utredning och behandling och speciellt att överläkaren själv är den som har kontakt med mig. Nu kommer det att hända grejor och förhoppnigsvis så kanske jag kan få se fram emot att bli bra igen. Även om det kanske innebär att jag måste äta medicin hela livet ut....
********************************************************************************
Efter maten så hade jag en stund när jag mådde bra så jag satte igång och storstädade hemma, eller ja, i den mån det går när man har 2 barn hack i häl. Jonas fick mest passa barn medans jag fixade... Så nu är hemmet i toppskick! Det luktar nyskurat och tvätten är vikt och en ny hänger...
Nu ska jag bara sitta på min lilla rumpa och äta grönsaker och dipp.....
Ångrade mig....
OK, det vart kanske inte en paus, men jag kommer inte att uppdatera så ofta... jag gillar min blogg men den får tyvärr komma i sista hand nu ett tag....
Idag efter att jag hade kommit hem från järndroppet så ringde självaste överläkaren på SÖS-gastroenhet. Han frågade lite hur jag mådde och om jag fick någon behandling nu. Svarade att jag hade en riktigt jobbig period igen trots att jag har tagit järndropp nu 9 ggr. Tog lite prover idag som min vanliga husläkare ville ha och överläkaren ville att jag fick tag i svaren tills imorgon. Har inte värdena blivit bättre, eller ja så mycket som man kan förvänta sig efter 9 dropp så kommer jag att bli inskriven på dagvården och få blod ist. Visst det är inte en hållbar behandling, men det gör att jag kan få må bra ett tag.
Som min goda vän Janni sa: Det är som när man får epidral, man får andas ut ett tag...
Sen så ska jag antagligen få medicin för mina slemhinnor i magsäcken och funkar den medicinen så "tar man bort" problemet som gör att jag inte tar upp järnet....
Men jag har inte så höga förväntningar/förhoppningar på detta utan ställer in mig på att inget funkar... för det är så det brukar vara.....
Nu ska jag gå och assistera Jonas som har hand om 2 badnymfer...
Idag efter att jag hade kommit hem från järndroppet så ringde självaste överläkaren på SÖS-gastroenhet. Han frågade lite hur jag mådde och om jag fick någon behandling nu. Svarade att jag hade en riktigt jobbig period igen trots att jag har tagit järndropp nu 9 ggr. Tog lite prover idag som min vanliga husläkare ville ha och överläkaren ville att jag fick tag i svaren tills imorgon. Har inte värdena blivit bättre, eller ja så mycket som man kan förvänta sig efter 9 dropp så kommer jag att bli inskriven på dagvården och få blod ist. Visst det är inte en hållbar behandling, men det gör att jag kan få må bra ett tag.
Som min goda vän Janni sa: Det är som när man får epidral, man får andas ut ett tag...
Sen så ska jag antagligen få medicin för mina slemhinnor i magsäcken och funkar den medicinen så "tar man bort" problemet som gör att jag inte tar upp järnet....
Men jag har inte så höga förväntningar/förhoppningar på detta utan ställer in mig på att inget funkar... för det är så det brukar vara.....
Nu ska jag gå och assistera Jonas som har hand om 2 badnymfer...
Hur gör andra?
Hur är man en bra mamma, sambo, vän, dotter när man är sjuk?
Hur gör andra som är sjukare än mig? Hur orkar man hålla modet uppe?
Hur gör andra som är sjukare än mig? Hur orkar man hålla modet uppe?
Läkaren....
Dagen fortsätter i gårdagens yrsel-tecken... varken sämre eller bättre.
Jag som verkligen trodde att jag var på väg att bli bra igen, o så får jag jordens sämsta dag slängd i ansiktet igår.... Jag kan inte ha det såhär längre, det går ut över min familj.
Ska disskutera blodtransfusion nu med min läkare....
Hör av mig när jag är hemma igen...
Jag som verkligen trodde att jag var på väg att bli bra igen, o så får jag jordens sämsta dag slängd i ansiktet igår.... Jag kan inte ha det såhär längre, det går ut över min familj.
Ska disskutera blodtransfusion nu med min läkare....
Hör av mig när jag är hemma igen...
Återkommer...
Har en riktigt dålig yrsel dag så det blir inge blogg idag.....
Ska till läkaren imorgon....
Hörs när jag mår bättre.....
Ska till läkaren imorgon....
Hörs när jag mår bättre.....
Det mest givande läkarbesöket på länge!
Idag var jag ju som bekant hos gastroentrolog-mottagningen (haha säg det snabbt 5 ggr utan att snubbla på tungan) på Sös....
Fick träffa en urgullig läkare. Hon började samtalet med att konstatera att jag hade liiiite väl lågt HB... de proverna jag tog inför detta besök sa att mina värden var nere på 85 och detta var precis innan jag började med droppen. Jag kontrade med att jag hade börjar med järndropp och B12 tabletter och då vart hon helt paff, satt tyst ett tag och sa sedan:
-Men det var ju den behandlingen jag hade tänkt att sätta in..... och sen log hon....
Jag berättade om min förra läkare som hade för stor fokus på min mage och tarmar, trodde att jag hade en allvarlig tarmsjukdom och att jag själv kände på mig att det inte var något. Hon frågade mig då 3 frågor:
*Har du ofta högfeber? NEJ
*Har du ofta ont i magen? NEJ
*Har du konstiga "toalettvanor"? NEJ
-Ne dåså, då har du ingen tarmsjukdom... nog om det!
Och det var såååå skönt att höra! Jag sa även att samma läkare skrev ut järntabletter till mig, 4 st 2 ggr om dagen. Viket är helt sjukt, för om han misstänkte tarmsjukdomar som anledning till att min kropp inte tar upp järnet så funkar ju inte järntabletterna. Men men... han har slutat nu och jag har en ny.
Men kontentan var iaf att med de senaste proverna och med de gamla provsvaren från min gastroskopi för över 1 år sen så har det visats att jag har irriterade slemhinnor i magsäcken vilket försvårar järn och vitamin intaget. Det är inget man kan åtgärda, men det är vanligt. Jag har inga besvär av det nu men kan få när jag blir äldre i form av magsår eller magkatarr.... men då finns det ju medicin.
Ska ta lite yttligare prover och visar dom inget mera så blir min utredning avslutad och en mer långvarig medicinering planeras....
Just nu känns allt bra, hoppas att proverna inte visar någe och att det avslutas med "bara" irriterade slemhinnor....
Fick träffa en urgullig läkare. Hon började samtalet med att konstatera att jag hade liiiite väl lågt HB... de proverna jag tog inför detta besök sa att mina värden var nere på 85 och detta var precis innan jag började med droppen. Jag kontrade med att jag hade börjar med järndropp och B12 tabletter och då vart hon helt paff, satt tyst ett tag och sa sedan:
-Men det var ju den behandlingen jag hade tänkt att sätta in..... och sen log hon....
Jag berättade om min förra läkare som hade för stor fokus på min mage och tarmar, trodde att jag hade en allvarlig tarmsjukdom och att jag själv kände på mig att det inte var något. Hon frågade mig då 3 frågor:
*Har du ofta högfeber? NEJ
*Har du ofta ont i magen? NEJ
*Har du konstiga "toalettvanor"? NEJ
-Ne dåså, då har du ingen tarmsjukdom... nog om det!
Och det var såååå skönt att höra! Jag sa även att samma läkare skrev ut järntabletter till mig, 4 st 2 ggr om dagen. Viket är helt sjukt, för om han misstänkte tarmsjukdomar som anledning till att min kropp inte tar upp järnet så funkar ju inte järntabletterna. Men men... han har slutat nu och jag har en ny.
Men kontentan var iaf att med de senaste proverna och med de gamla provsvaren från min gastroskopi för över 1 år sen så har det visats att jag har irriterade slemhinnor i magsäcken vilket försvårar järn och vitamin intaget. Det är inget man kan åtgärda, men det är vanligt. Jag har inga besvär av det nu men kan få när jag blir äldre i form av magsår eller magkatarr.... men då finns det ju medicin.
Ska ta lite yttligare prover och visar dom inget mera så blir min utredning avslutad och en mer långvarig medicinering planeras....
Just nu känns allt bra, hoppas att proverna inte visar någe och att det avslutas med "bara" irriterade slemhinnor....
Ibland så....
Jag har ju som bekant för er som har följt bloggen ett tag, haft lite otur med mina läkare. Min syster tipsade mig om hennes läkare inne i stan. Så jag bokade tid där för några veckor sen. Det är ju så bra nu när man har vårdvalet, man kan gå till vilken husläkare man vill! När jag fick träffa henne och en läkarstuderande så lyssnade dom verkligen. Jag fick i lugn och ro ta hela min historia. Dom frågade tusen frågor och jag kände att jag verkligen fick ur mig allt. Efter att vi hade pratat färdigt så besutade läkaren att jag skulle börja med järndroppen DIREKT innan vi ens hade tagit prover. Vi visste ju att mina värden var låga. Vi har haft lite mailkontakt ang några andra saker men sen dess har vi inte hörts på ett tag.
Förens idag. Imorse när jag slog på datan så hade jag ett mail ifrån henne där hon frågade hur det var med mig och hur allt gick.... SERIÖST?! HUR många husläkare gör så? Man ska vara glad om man ens får tag på dom, men nu fick JAG ett mail.... Känns såååå bra att jag bytte läkare!
Nu visade det sig att jag förutom järnbrist har B12 och folsyrabrist. Så jag måste förbi hennes mottagning och hämta en remiss för att ta lite yttligare prover. Har man B12 brist så får man samma symptom som jag har nu med järnbristen. Så en kombo av dom är ju inte direkt bra.....
Näää nu är det frukost och sen så ska jag pilla lite i naveln....
Förens idag. Imorse när jag slog på datan så hade jag ett mail ifrån henne där hon frågade hur det var med mig och hur allt gick.... SERIÖST?! HUR många husläkare gör så? Man ska vara glad om man ens får tag på dom, men nu fick JAG ett mail.... Känns såååå bra att jag bytte läkare!
Nu visade det sig att jag förutom järnbrist har B12 och folsyrabrist. Så jag måste förbi hennes mottagning och hämta en remiss för att ta lite yttligare prover. Har man B12 brist så får man samma symptom som jag har nu med järnbristen. Så en kombo av dom är ju inte direkt bra.....
Näää nu är det frukost och sen så ska jag pilla lite i naveln....
Del 1 av 23445 (typ)
Är nyss hemkommen från det första järndroppet. Del 1 av 10 till att börja med. Ska gå 2 ggr/veckan nu i minst 1 månad.
Jag mötte upp underbara Lina direkt efter dagislämning, även fast hennes besök på VC hade blivit inställt så följde hon med ändå! *lovely* Vi intog lite frukost medans vi väntade på att apoteket skulle öppna. Sen gick jag in och gjorde av med nästan 900 kr på mina järnampuller.... fyyy faaan vad dyrt det är!
Sen promenerade vi till VC, fick en av mina favvosköterskor och hon lyckades sätta nålen på första försöket! *yey*. Jag är en sån där svårstucken rackare, men nu har mina kärl fått vila i ett år så det gick bra att sticka nu! Vi körde droppet på full fart eftersom att vi vet att det funkar på mig så det gick på ett kick...
Efter det så promenerade jag och Lina vidare, kollade p lite kläder och suktade och promenerade sakta hemåt, och nu sitter jag här! =)
Har en liten "paus" innan jag ska ut och promenera igen och hämta Emilia...
Och sen.... HÖR OCH HÄPNA.... ska jag och Jonas på vift! Utan barn!! Vi ska på Big Comedy kl 20.00 på Cirkus... Ska bli supertrevligt att få komma iväg en stund bara vi, det var inte igår kan jag säga! Svärmor kommer och ska passa barnen.
Jag mötte upp underbara Lina direkt efter dagislämning, även fast hennes besök på VC hade blivit inställt så följde hon med ändå! *lovely* Vi intog lite frukost medans vi väntade på att apoteket skulle öppna. Sen gick jag in och gjorde av med nästan 900 kr på mina järnampuller.... fyyy faaan vad dyrt det är!
Sen promenerade vi till VC, fick en av mina favvosköterskor och hon lyckades sätta nålen på första försöket! *yey*. Jag är en sån där svårstucken rackare, men nu har mina kärl fått vila i ett år så det gick bra att sticka nu! Vi körde droppet på full fart eftersom att vi vet att det funkar på mig så det gick på ett kick...
Efter det så promenerade jag och Lina vidare, kollade p lite kläder och suktade och promenerade sakta hemåt, och nu sitter jag här! =)
Har en liten "paus" innan jag ska ut och promenera igen och hämta Emilia...
Och sen.... HÖR OCH HÄPNA.... ska jag och Jonas på vift! Utan barn!! Vi ska på Big Comedy kl 20.00 på Cirkus... Ska bli supertrevligt att få komma iväg en stund bara vi, det var inte igår kan jag säga! Svärmor kommer och ska passa barnen.
Tillbaka från läkaren...
Är nu hemma igen, eller ja jag har varit det en stund men ändå.
Läkarbesöket gick bra. Hon tog mig på allvar och kontentan är att jag ska börja med järndropp igen med start nästa vecka. Sen hur jag ska lösa det med pendling in till stan minst en gång i veckan och Alex får bli ett senare problem.
Fick även provsvaren från vårdcentralen här i gustavsberg. Jag har ett hb-värde på 88 (man ska ligga på 120-130 som kvinna) och sen så har jag ett järnvärde på 3% (man ska ligga över 10%). Sen så testade jag positivt för blod i avföringen så nu blir det till att göra en koloskopi. Och jag har redan börjat bygga upp seriösa panikångestkänslor inför det. Måste kämpa för att få sova medans dom gör det, sen hur det ska gå till är en annan sak... som vanligt lär jag väl inte stå på mig ordentligt...
Så nu kan jag ha allt mellan hemorojder till tarmcancer..... o såklart snurrar tankarna kopiöst!
Känner mig sjukt låg just nu.... vill helst bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv! O det blir ju inte bättre av att jag har en extremt dålig yrsel dag....
Nää snart så ska jag gå och hämta min snurpa från dagis....
Läkarbesöket gick bra. Hon tog mig på allvar och kontentan är att jag ska börja med järndropp igen med start nästa vecka. Sen hur jag ska lösa det med pendling in till stan minst en gång i veckan och Alex får bli ett senare problem.
Fick även provsvaren från vårdcentralen här i gustavsberg. Jag har ett hb-värde på 88 (man ska ligga på 120-130 som kvinna) och sen så har jag ett järnvärde på 3% (man ska ligga över 10%). Sen så testade jag positivt för blod i avföringen så nu blir det till att göra en koloskopi. Och jag har redan börjat bygga upp seriösa panikångestkänslor inför det. Måste kämpa för att få sova medans dom gör det, sen hur det ska gå till är en annan sak... som vanligt lär jag väl inte stå på mig ordentligt...
Så nu kan jag ha allt mellan hemorojder till tarmcancer..... o såklart snurrar tankarna kopiöst!
Känner mig sjukt låg just nu.... vill helst bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv! O det blir ju inte bättre av att jag har en extremt dålig yrsel dag....
Nää snart så ska jag gå och hämta min snurpa från dagis....
Labbet i ett nötskal!
Var nere på Vårdcentralen imorse och lämnade en massa prover. Kom dit innan 10 och det var helt smockat med folk. Tog en nummerlapp och slog mig ner. Kikade på nummertavlan, nummer 10, kikade på min lapp, nummer 25. GRATTIS! På 30 min hade det gått 6 nummer.... yey... Som tur va så var svärfars undebara fru Marie där (hon jobbar på VC) så hon snorpade en rastlös lilleman. 1 timme och 15 min senare så hade jag fått lämna mina 3 rör blod.... Helt sjukt vilken tid det ska ta där nere. Måndagsmornar är hemska....
Snälla Marie hade även jagat min remiss och ringt till huddinge där den enligt de senaste beskeden skulle ha varit, men icke, den var vidare skickad av huddinge till liljeholmen... suck... Men Marie lyckades ändra den ursprunliga tiden iaf så jag får komma dit den 15/5 ist för i slutet av maj....
Shit vad omständigt allt ska vara hela tiden!!! Imorgon ska jag till syrrans läkare, får se vad som händer där!
Nä nu ska jag diska och sen hämta min storskrutta!
Snälla Marie hade även jagat min remiss och ringt till huddinge där den enligt de senaste beskeden skulle ha varit, men icke, den var vidare skickad av huddinge till liljeholmen... suck... Men Marie lyckades ändra den ursprunliga tiden iaf så jag får komma dit den 15/5 ist för i slutet av maj....
Shit vad omständigt allt ska vara hela tiden!!! Imorgon ska jag till syrrans läkare, får se vad som händer där!
Nä nu ska jag diska och sen hämta min storskrutta!
Dessa jäkla läkare....
I torsdags när jag var hos läkaren så frågde jag om min historik med njurproblemen kunde ha en koppling till min anemi.... "Nej Nej, du har järnbrist-anemi och det orsakas ALDRIG av njurprobelm"....
Eftersom att jag känner på mig att dom är sammanlänkande på något vis så kommer jag inte att ge mig...
Och så nyss hittade jag detta på http://www.karolinska.se/
Jag citerar bara det väsentligaste:
Eftersom att jag känner på mig att dom är sammanlänkande på något vis så kommer jag inte att ge mig...
Och så nyss hittade jag detta på http://www.karolinska.se/
Jag citerar bara det väsentligaste:
Järn och hormoner
Patienterna får ofta blodbrist (anemi) av brist på järn och/eller brist på det blodbildande hormonet erytropoetin. Många patienter med kronisk njursvikt behöver behandling med såväl järn som injektioner med erytropoetin.
Nu har jag ju inte njursvikt (vad jag vet) men här står det klart o tydligt att man kan få anemi av njurproblem....
GAAAAAAAAH..... men kommer jag till läkaren och säger att "jag läste det här på internet" så lär han ju sätta sig ännu mera på tvären....
Imorgon ska jag iaf ner och ta en massa prover... hoppas att det går fort att få svaren!
Ledsen om jag tråkar ut er med en massa "sjuksnack", men just nu tar det upp en väldans massa av min tid och jag känner att jag måste skriva av mig.....
Urk...
Har en mycket dålig dag...
Jonas och barnen är borta och firar hans bror som fyller 30 år. Jag kunde inte följa med... har mest legat i soffan.
Fick restriktioner när han åkte att jag skulle ge f*n i att städa o jag kan ärligt säga att även fast det kryper i mig så kan jag inte städa.....
Kommer inte bli någe mer bloggning idag...
Nu återgår jag till soffan....
Jonas och barnen är borta och firar hans bror som fyller 30 år. Jag kunde inte följa med... har mest legat i soffan.
Fick restriktioner när han åkte att jag skulle ge f*n i att städa o jag kan ärligt säga att även fast det kryper i mig så kan jag inte städa.....
Kommer inte bli någe mer bloggning idag...
Nu återgår jag till soffan....
Frustrerad!!!!
Idag var jag hos läkaren.... kom inte därifrån varken klokare eller gladare eller mindre yr....
Vi pratade lite i början och jag förklarade min medicinska historik med den förra utredningen och mina njurbesvär m.m... Jag fick gå och ta en snabbsänka och lämna ett urinprov. Dom testerna var ok, lite vita blodkroppar i urinet så det skickades en urinodling.
Jag frågade om mina njurproblem kan höra ihop med anemin eller tvärtom men läkaren viftade bara bort det och sa att njurrelarerad anemi inte orsakas av järnbrist-anemi och så var det med det...
Han började sedan att snacka om att ta tag i detta och göra en utredning, visst det är jättebra, men det är steg 2. Fokus just nu är att få bukt med yrseln och huvudvärken. Han vill skicka en remiss till Gastroenheten på sös för att göra x antal otrevliga undersökningar där solen inte skiner. Han var så himla fokuserad på att min anemi har med mina tarmar att
göra. Sen började han snacka om Chrons Sjukdom men jag har inte ett enda symptom som pekar på den sjukdomen.
O även om man har förtur så är väntetiden för en kallelse minst 6 veckor... o så länge kan jag inte gå med yrseln!
Skulle ner till labb och ta yttligare prover sen, men de flesta var morgon-fasta prover så jag får vänta tills måndag utav olika anledningar med att ta dessa.... så ännu mera vänta...
Innan jag gick så frågade jag hur vi skulle göra med min yrsel för jag är mammaledig och kan inte ta hand om min son ordentligt och jag har ingen livskvalite just nu... o då sa han bara att vi skulle vänta på provsvaren och ta det efter det...
Jag blir så frustrerad för min magkänsla säger att det hänger ihop med mina njurar och ett av symptomen vid njursvikt är just anemi. Men det är ingen som lyssnar på mig! Jag vill inte vara sjuk. Tänk om det är någe allvarligt och så blir jag inte tagen på allvar?? Jag e jätterädd för att jag verkligen är sjuk på riktigt, men ingen lyssnar.....
Jag svammlar mest nu, men jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag vill inte vara sjuk, jag vill vara en frisk mamma till mina underbara barn, jag vill vara en pigg och glad sambo till min pojkvän!!!
URK!!!!!!!!!!
Vi pratade lite i början och jag förklarade min medicinska historik med den förra utredningen och mina njurbesvär m.m... Jag fick gå och ta en snabbsänka och lämna ett urinprov. Dom testerna var ok, lite vita blodkroppar i urinet så det skickades en urinodling.
Jag frågade om mina njurproblem kan höra ihop med anemin eller tvärtom men läkaren viftade bara bort det och sa att njurrelarerad anemi inte orsakas av järnbrist-anemi och så var det med det...
Han började sedan att snacka om att ta tag i detta och göra en utredning, visst det är jättebra, men det är steg 2. Fokus just nu är att få bukt med yrseln och huvudvärken. Han vill skicka en remiss till Gastroenheten på sös för att göra x antal otrevliga undersökningar där solen inte skiner. Han var så himla fokuserad på att min anemi har med mina tarmar att
göra. Sen började han snacka om Chrons Sjukdom men jag har inte ett enda symptom som pekar på den sjukdomen.
O även om man har förtur så är väntetiden för en kallelse minst 6 veckor... o så länge kan jag inte gå med yrseln!
Skulle ner till labb och ta yttligare prover sen, men de flesta var morgon-fasta prover så jag får vänta tills måndag utav olika anledningar med att ta dessa.... så ännu mera vänta...
Innan jag gick så frågade jag hur vi skulle göra med min yrsel för jag är mammaledig och kan inte ta hand om min son ordentligt och jag har ingen livskvalite just nu... o då sa han bara att vi skulle vänta på provsvaren och ta det efter det...
Jag blir så frustrerad för min magkänsla säger att det hänger ihop med mina njurar och ett av symptomen vid njursvikt är just anemi. Men det är ingen som lyssnar på mig! Jag vill inte vara sjuk. Tänk om det är någe allvarligt och så blir jag inte tagen på allvar?? Jag e jätterädd för att jag verkligen är sjuk på riktigt, men ingen lyssnar.....
Jag svammlar mest nu, men jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag vill inte vara sjuk, jag vill vara en frisk mamma till mina underbara barn, jag vill vara en pigg och glad sambo till min pojkvän!!!
URK!!!!!!!!!!
Tröööööööött..
Orkar inte skriva så mycket idag...
Har haft en mysig men blåsig dag hos mamma med fika och middag. Har haft en riktigt dålig yrseldag med sjuk huvudvärk. O ändå drack jag inte en droppe alkohol igår... fick ligga i soffan med ett kallt omslag på pannan efter middagen pga av huvudvärken.
Imorgon ska jag ringa till min läkare och även jaga min remiss på huddinge. För jag orkar inte längre. Mina dåliga dagar är allt fler och när jag har en dålig dag så mår jag verkligen riktigt dåligt. Huvudvärken är nästan värst nu.... *gnäll gnäll*
Nu ska jag hoppa i badet och sen dyka ner i sängen... imorgon är det en ny vecka och nya tag!
Hörs då!
Har haft en mysig men blåsig dag hos mamma med fika och middag. Har haft en riktigt dålig yrseldag med sjuk huvudvärk. O ändå drack jag inte en droppe alkohol igår... fick ligga i soffan med ett kallt omslag på pannan efter middagen pga av huvudvärken.
Imorgon ska jag ringa till min läkare och även jaga min remiss på huddinge. För jag orkar inte längre. Mina dåliga dagar är allt fler och när jag har en dålig dag så mår jag verkligen riktigt dåligt. Huvudvärken är nästan värst nu.... *gnäll gnäll*
Nu ska jag hoppa i badet och sen dyka ner i sängen... imorgon är det en ny vecka och nya tag!
Hörs då!
Sitter och tänker...
Jag har ju haft min anemi sen jag var ca 17 år. Men det är inte förens jag var gravid med Emilia som den börjades tas på allvar. När jag väntade Emilia så fick ja även problem med njurarna för första gången. Fick då en hemsk njurbäckeninflammation med en sänka på 270 (man ska ligga under 10) efter att ha gått med en tyst urinvägsinfektion i 2 månder. Fick antibiotika a´la hästpiller efter 3 dagar på sjukhus, men efter det var det bra igen. Under graviditeten med Emilia så var mina hb-värden och nosade på 70 strecket. Sen vart jag gravid med Alexander. Mina järnvärden låg stadigt mellan 85-90 tills jag började med järndroppen i v 25. När jag var inne på förlossningen så hade jag 120 någonting och det är vad en frisk människa ska ha. I v 7 fick jag njursten, men den passerade av sig själv. När Alex var 5 veckor gammal vart jag jättesjuk jättefort. Väl inlagd på sjukhus så hade jag urinvägsinfektion-njurbäckeninflammation-njursten och blodförgiftning. Bodförgiftningen var ett resultat av att infekterat urin inte hade passerat ut, utan kroppen tog upp det ist. Blev opererad 2 ggr varav den första, där man skulle sätta en kateter i sidan in i njuren för att få ut infekterat urin, misslyckades. Den andra operationen så satte dom dränage från njuren, genom urinledaren, till urinblåsan för att leda ut infekterad vätska och även stenen. Däremot så upptäckte dom att jag hade en missbildning på den högra njuren. Jag hade nämligen 2 urinledare där. Så jag har sammalagt 3 st, när man bara ska ha 2 st. Men min extra ledare är fullt fungerande så den fick vara kvar.
Ok, nog om historiksvammel.....
När man har varit sjuk med samma saker många ggr så börjar man läsa läkarlitteratur och fnula runt lite.
Det finns ett ämne som njurarna utsöndrar som signalerar till ryggmärgen att producera röda blodkroppar. Och saknar man/har för lite röda blodkroppar så har man en form av blodbrist. Man kan även utveckla anemi om man har kronisk njursvikt. O har man kronisk njursvikt så märker man inte av symptomen förens man har kanske30-40% njurfunktion kvar...
Svammel svammel.... JAG tror iaf att mina njurproblem och min anemi hör ihop och på tisdag så ska jag förklara detta för min läkare och be honom att ta en ordentlig blodstatus och ta prover för att se hur min njurfunktion är.... Alt kanske jag kan höra av mig till den urologen som hade hand om mig på SÖS sist... hmm.... jaja...
NU ska detta tas tag i, både av mig och mina läkare... Jag ska vara frisk och arbetsför till hösten.. VÄGRAR bli sjukskriven igen....
Ok, nog om historiksvammel.....
När man har varit sjuk med samma saker många ggr så börjar man läsa läkarlitteratur och fnula runt lite.
Det finns ett ämne som njurarna utsöndrar som signalerar till ryggmärgen att producera röda blodkroppar. Och saknar man/har för lite röda blodkroppar så har man en form av blodbrist. Man kan även utveckla anemi om man har kronisk njursvikt. O har man kronisk njursvikt så märker man inte av symptomen förens man har kanske30-40% njurfunktion kvar...
Svammel svammel.... JAG tror iaf att mina njurproblem och min anemi hör ihop och på tisdag så ska jag förklara detta för min läkare och be honom att ta en ordentlig blodstatus och ta prover för att se hur min njurfunktion är.... Alt kanske jag kan höra av mig till den urologen som hade hand om mig på SÖS sist... hmm.... jaja...
NU ska detta tas tag i, både av mig och mina läkare... Jag ska vara frisk och arbetsför till hösten.. VÄGRAR bli sjukskriven igen....
En liten uppdatering...
Dagen idag har gått åt att försöka få tag på läkare och till att vila... någon läkare fick jag inte tag på.
Däremot kan jag uppdatera er om läget, såhär ser det ut:
Min underbara svärfars fru Marie som jobbar på vårdcentralen har varit guld värd. Hon fick tag på en läkarsekreterare på Nacka sjukhus som fick tag i min remiss och skulle luska runt vars den skulle nånstans. När hon återkom till Marie så förklarade hon att det inte finns en medicinmottagning längre, men det har funnits. Men eftersom att jag har yrsel så är det en neorlogisk fråga så hon skulle skicka min remiss till anitingen huddinge eller sös..
Så det har jag roat mig med idag, att försöka få tag på min remiss IGEN... SÖS missade jag teletiden på och huddinge var det upptaget på hela dagen.... så jag får försöka imorgon igen innan jag går till dagis... Ska ignorera mina symptom imorgon och åka till sickla och leta diverse födelsedagspresenter till folk....
När Jonas kom hem idag så gick jag direkt och la mig i sängen, jag hade så sjukt ont i huvudet. La mig med en kylgrejja på pannan och somnade direkt, sov till halv åtta. Tack älskling för att jag fick vila...
Nu sitter jag här, har tagit 2 alvedon och 1 diklofenak och huvudvärken är under kontroll...
Ska snart hoppa i säng igen....
Däremot kan jag uppdatera er om läget, såhär ser det ut:
Min underbara svärfars fru Marie som jobbar på vårdcentralen har varit guld värd. Hon fick tag på en läkarsekreterare på Nacka sjukhus som fick tag i min remiss och skulle luska runt vars den skulle nånstans. När hon återkom till Marie så förklarade hon att det inte finns en medicinmottagning längre, men det har funnits. Men eftersom att jag har yrsel så är det en neorlogisk fråga så hon skulle skicka min remiss till anitingen huddinge eller sös..
Så det har jag roat mig med idag, att försöka få tag på min remiss IGEN... SÖS missade jag teletiden på och huddinge var det upptaget på hela dagen.... så jag får försöka imorgon igen innan jag går till dagis... Ska ignorera mina symptom imorgon och åka till sickla och leta diverse födelsedagspresenter till folk....
När Jonas kom hem idag så gick jag direkt och la mig i sängen, jag hade så sjukt ont i huvudet. La mig med en kylgrejja på pannan och somnade direkt, sov till halv åtta. Tack älskling för att jag fick vila...
Nu sitter jag här, har tagit 2 alvedon och 1 diklofenak och huvudvärken är under kontroll...
Ska snart hoppa i säng igen....
Nu är jag så less på detta....
Imorgon går jag in i 9:e veckan med yrsel och huvudvärk..... Dom dåliga dagarna blir bara fler och fler. Har kanske 1-2 bra dagar i veckan o resten är dåliga och jobbiga! Jag biter ihop och hittar på saker ändå. Mest för barnens skull men även för min egen. Jag vägrar agera sjuk och bara ligga hemma och tycka synd om mig (även om jag innerst inne vill det), jag kan inte göra det för barnens skull, speciellt inte för Alex eftersom att han är hemma med mig på dagarna.
Jag vill träffa vänner och vara social, jag vill inte vara fast hemma. Så jag struntar i att känna efter hur jag egentligen mår och pinnar på ist. Men på kvällarna när lugnet har lagt sig hemma så hinner allt ikapp mig och jag blir helt sänkt. Är för yr för att ligga ner och huvudet dunkar. Jag och värktabletter går inte ihop så jag tar bara Ipren när det känns som värst.
Postafen (åksjuketabletter) tog jag i början, men nu biter det inte längre mot yrseln....
Jag börjar mer och mer tro att min anemi har kommit ikapp mig. Att kroppen slutligen känner av mina låga värden. Jag har aldrig kännt av mina låga värden så som jag egentligen borde göra.... men nu så har den nog kommit tillbaka och bitit mig i arslet.
När jag var första gången hos läkaren med yrsel låg mina värden på 99 (en frisk kvinna i min ålder ska ligga över 120), 5 veckor senare låg dom på 91... o som det känns nu så fortsätter dom nog att sjunka....
Jag ska försöka jaga min remiss imorgon igen och ringa till Nacka Sjukhus... o när jag väl får komma till läkaren så ska jag säga att jag vill ha en blodtransfusion. När man har låga värden och besvär så gör man det som steg 1 i behandlingen och sen underhåller man med järndropp och trappar sedan ner till tabletter.... men eftersom att jag är lite speciell med mina värden och alltid ligger lågt så har jag inte fått en transfusion än.... men nu är det nog dags och jag känner att jag behöver en "boost" för jag orkar inte må såhär längre....
Det är sällan jag gnäller såhär mycket om min anemi, men nu är jag riktigt less på det och vill bara vara frisk och inte klassas som "sjuk" längre... Jag är 25 år, har 2 barn och hela livet framför mig.....
Nää nu ska jag gå och dra något gammalt ( mitt täcke) över mig.....
Jag vill träffa vänner och vara social, jag vill inte vara fast hemma. Så jag struntar i att känna efter hur jag egentligen mår och pinnar på ist. Men på kvällarna när lugnet har lagt sig hemma så hinner allt ikapp mig och jag blir helt sänkt. Är för yr för att ligga ner och huvudet dunkar. Jag och värktabletter går inte ihop så jag tar bara Ipren när det känns som värst.
Postafen (åksjuketabletter) tog jag i början, men nu biter det inte längre mot yrseln....
Jag börjar mer och mer tro att min anemi har kommit ikapp mig. Att kroppen slutligen känner av mina låga värden. Jag har aldrig kännt av mina låga värden så som jag egentligen borde göra.... men nu så har den nog kommit tillbaka och bitit mig i arslet.
När jag var första gången hos läkaren med yrsel låg mina värden på 99 (en frisk kvinna i min ålder ska ligga över 120), 5 veckor senare låg dom på 91... o som det känns nu så fortsätter dom nog att sjunka....
Jag ska försöka jaga min remiss imorgon igen och ringa till Nacka Sjukhus... o när jag väl får komma till läkaren så ska jag säga att jag vill ha en blodtransfusion. När man har låga värden och besvär så gör man det som steg 1 i behandlingen och sen underhåller man med järndropp och trappar sedan ner till tabletter.... men eftersom att jag är lite speciell med mina värden och alltid ligger lågt så har jag inte fått en transfusion än.... men nu är det nog dags och jag känner att jag behöver en "boost" för jag orkar inte må såhär längre....
Det är sällan jag gnäller såhär mycket om min anemi, men nu är jag riktigt less på det och vill bara vara frisk och inte klassas som "sjuk" längre... Jag är 25 år, har 2 barn och hela livet framför mig.....
Nää nu ska jag gå och dra något gammalt ( mitt täcke) över mig.....
