Hälsan själv....
.... eller ja, det är om man ska tro på neurologläkaren iaf.
Var ju där idag och fick göra en himla massa skumma saker. Saker som jag bara har sett att amerikanska polisen gör med rattfyllerister. Gå på en rak linje, röra näsan medans man blundar osv... allt detta i nästan mässingen... kändes sådär när man är lagd åt det pryda hållet som jag är, men nog om det.
Läkaren testade mina reflexer och slog med en sån där konstig hammare på alla leder. Men jag trodde att jag skulle dö när hon kom ner till fötterna. För er som inte vet så har jag en grov GROV fotfobi. Ingen får röra mina fötter, jag rör knappt mina fötter. Först så höll hon i dom och skulle slå med reflexhammaren o sen som om att det inte var nog så tog hon något som liknande en virknål och drog hårt längst med fotsulan. Jag var så nära på att sparka till henne i ren panik. Ååå ryser bara jag tänker på det!
MEN efter alla dessa undersökningar så visade det sig att jag är frisk, eller hälsan själv som hon så fint sa. Jag ser frisk ut, fräsh för att vara 2 barns mamma och testerna visar inget neurologiskt. Så nu är det åter till blod och magdoktorn. Det enda hon sa var att jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få lite övningar att göra då jag är spänd i nacke och axlar.
Det känns skönt att ha det neurologiska uteslutet iaf. En sak mindre som det INTE är fel på... Nu ska vi bara få reda på VAD som är fel.... men men....
Tog en välbehövd fika inne på söder med Mikaela efter, första fikan någonsin inne i stan sen Alex kom. Sjukt pinsamt... När Emilia var liten var jag konstant inne i stan och fikade och flängde runt. Men nu är jag en skygg förortsmamma som inte tar sig längre än till Sickla....
Äss, jag trivs på landet. Stan är inte för mig. Mycket folk och trångt!
Bra men inte ok...
Börjar bli nojjig att allt bara sitter i min huvud och att jag nästan inbillar mig att jag är sjuk. Men egentligen, varför skulle jag VILJA må dåligt? Ääää jag vet varken ut eller in just nu.... Allt jag vill är att bli av med yrseln! Tröttheten kan jag leva med det har jag gjort i 9 år så det är en vanesak...
Väntar otåligt på att min läkare från SÖS ska ringa så att vi kan komma igång med min behandling. Vad nu det kommer att bli...
Imorgon ska jag till neurologen och göra några undersökningar. Har ingen aning om vad för typ av undersökningar men det blir väl säkert bra. Hyser inga förhoppningar alls längre om att läkarna kommer att hitta vad som är fel... Jag tror inte ens att yrseln hör ihop med anemin längre... men vad vet jag!
Näää nu vart det hemskt negativt så jag lägger ner ist... drar bara ner stämmningen!
Åter imorgon!
Folk undrar hur jag orkar...


Fredag o allt med det..
Fick ett samtal idag från läkaren på SÖS och eftersom att jag inte fick tag på mina provsvar så kom vi inte fram till så mycket konkret men tydligen så ska jag göra gastroskoiper vart 3:e år. (hmm mindre kul) Och sen så förklarade jag om mina panikattacker över koloskopin och då sa han utan att tveka: "Ja men då får du sova". Så nu ska vi se till att mina värden blir ok genom att ge mig blod och b-12 sprutor och sen så ska jag få göra den där hemska koloskopin, men det känns ändå bra att få göra den så att man kan utesluta att det är någe fel, typ som en inflammation, blödande sår eller cancer.
Känns tryggt att Gastro/hepatolog-mottagningen har tagit över min utredning och behandling och speciellt att överläkaren själv är den som har kontakt med mig. Nu kommer det att hända grejor och förhoppnigsvis så kanske jag kan få se fram emot att bli bra igen. Även om det kanske innebär att jag måste äta medicin hela livet ut....
********************************************************************************
Efter maten så hade jag en stund när jag mådde bra så jag satte igång och storstädade hemma, eller ja, i den mån det går när man har 2 barn hack i häl. Jonas fick mest passa barn medans jag fixade... Så nu är hemmet i toppskick! Det luktar nyskurat och tvätten är vikt och en ny hänger...
Nu ska jag bara sitta på min lilla rumpa och äta grönsaker och dipp.....
Ångrade mig....
Idag efter att jag hade kommit hem från järndroppet så ringde självaste överläkaren på SÖS-gastroenhet. Han frågade lite hur jag mådde och om jag fick någon behandling nu. Svarade att jag hade en riktigt jobbig period igen trots att jag har tagit järndropp nu 9 ggr. Tog lite prover idag som min vanliga husläkare ville ha och överläkaren ville att jag fick tag i svaren tills imorgon. Har inte värdena blivit bättre, eller ja så mycket som man kan förvänta sig efter 9 dropp så kommer jag att bli inskriven på dagvården och få blod ist. Visst det är inte en hållbar behandling, men det gör att jag kan få må bra ett tag.
Som min goda vän Janni sa: Det är som när man får epidral, man får andas ut ett tag...
Sen så ska jag antagligen få medicin för mina slemhinnor i magsäcken och funkar den medicinen så "tar man bort" problemet som gör att jag inte tar upp järnet....
Men jag har inte så höga förväntningar/förhoppningar på detta utan ställer in mig på att inget funkar... för det är så det brukar vara.....
Nu ska jag gå och assistera Jonas som har hand om 2 badnymfer...
Hur gör andra?
Hur gör andra som är sjukare än mig? Hur orkar man hålla modet uppe?
Läkaren....
Jag som verkligen trodde att jag var på väg att bli bra igen, o så får jag jordens sämsta dag slängd i ansiktet igår.... Jag kan inte ha det såhär längre, det går ut över min familj.
Ska disskutera blodtransfusion nu med min läkare....
Hör av mig när jag är hemma igen...
Återkommer...
Ska till läkaren imorgon....
Hörs när jag mår bättre.....
Det mest givande läkarbesöket på länge!
Fick träffa en urgullig läkare. Hon började samtalet med att konstatera att jag hade liiiite väl lågt HB... de proverna jag tog inför detta besök sa att mina värden var nere på 85 och detta var precis innan jag började med droppen. Jag kontrade med att jag hade börjar med järndropp och B12 tabletter och då vart hon helt paff, satt tyst ett tag och sa sedan:
-Men det var ju den behandlingen jag hade tänkt att sätta in..... och sen log hon....
Jag berättade om min förra läkare som hade för stor fokus på min mage och tarmar, trodde att jag hade en allvarlig tarmsjukdom och att jag själv kände på mig att det inte var något. Hon frågade mig då 3 frågor:
*Har du ofta högfeber? NEJ
*Har du ofta ont i magen? NEJ
*Har du konstiga "toalettvanor"? NEJ
-Ne dåså, då har du ingen tarmsjukdom... nog om det!
Och det var såååå skönt att höra! Jag sa även att samma läkare skrev ut järntabletter till mig, 4 st 2 ggr om dagen. Viket är helt sjukt, för om han misstänkte tarmsjukdomar som anledning till att min kropp inte tar upp järnet så funkar ju inte järntabletterna. Men men... han har slutat nu och jag har en ny.
Men kontentan var iaf att med de senaste proverna och med de gamla provsvaren från min gastroskopi för över 1 år sen så har det visats att jag har irriterade slemhinnor i magsäcken vilket försvårar järn och vitamin intaget. Det är inget man kan åtgärda, men det är vanligt. Jag har inga besvär av det nu men kan få när jag blir äldre i form av magsår eller magkatarr.... men då finns det ju medicin.
Ska ta lite yttligare prover och visar dom inget mera så blir min utredning avslutad och en mer långvarig medicinering planeras....
Just nu känns allt bra, hoppas att proverna inte visar någe och att det avslutas med "bara" irriterade slemhinnor....
Ibland så....
Förens idag. Imorse när jag slog på datan så hade jag ett mail ifrån henne där hon frågade hur det var med mig och hur allt gick.... SERIÖST?! HUR många husläkare gör så? Man ska vara glad om man ens får tag på dom, men nu fick JAG ett mail.... Känns såååå bra att jag bytte läkare!
Nu visade det sig att jag förutom järnbrist har B12 och folsyrabrist. Så jag måste förbi hennes mottagning och hämta en remiss för att ta lite yttligare prover. Har man B12 brist så får man samma symptom som jag har nu med järnbristen. Så en kombo av dom är ju inte direkt bra.....
Näää nu är det frukost och sen så ska jag pilla lite i naveln....
Del 1 av 23445 (typ)
Jag mötte upp underbara Lina direkt efter dagislämning, även fast hennes besök på VC hade blivit inställt så följde hon med ändå! *lovely* Vi intog lite frukost medans vi väntade på att apoteket skulle öppna. Sen gick jag in och gjorde av med nästan 900 kr på mina järnampuller.... fyyy faaan vad dyrt det är!
Sen promenerade vi till VC, fick en av mina favvosköterskor och hon lyckades sätta nålen på första försöket! *yey*. Jag är en sån där svårstucken rackare, men nu har mina kärl fått vila i ett år så det gick bra att sticka nu! Vi körde droppet på full fart eftersom att vi vet att det funkar på mig så det gick på ett kick...
Efter det så promenerade jag och Lina vidare, kollade p lite kläder och suktade och promenerade sakta hemåt, och nu sitter jag här! =)
Har en liten "paus" innan jag ska ut och promenera igen och hämta Emilia...
Och sen.... HÖR OCH HÄPNA.... ska jag och Jonas på vift! Utan barn!! Vi ska på Big Comedy kl 20.00 på Cirkus... Ska bli supertrevligt att få komma iväg en stund bara vi, det var inte igår kan jag säga! Svärmor kommer och ska passa barnen.
Tillbaka från läkaren...
Läkarbesöket gick bra. Hon tog mig på allvar och kontentan är att jag ska börja med järndropp igen med start nästa vecka. Sen hur jag ska lösa det med pendling in till stan minst en gång i veckan och Alex får bli ett senare problem.
Fick även provsvaren från vårdcentralen här i gustavsberg. Jag har ett hb-värde på 88 (man ska ligga på 120-130 som kvinna) och sen så har jag ett järnvärde på 3% (man ska ligga över 10%). Sen så testade jag positivt för blod i avföringen så nu blir det till att göra en koloskopi. Och jag har redan börjat bygga upp seriösa panikångestkänslor inför det. Måste kämpa för att få sova medans dom gör det, sen hur det ska gå till är en annan sak... som vanligt lär jag väl inte stå på mig ordentligt...
Så nu kan jag ha allt mellan hemorojder till tarmcancer..... o såklart snurrar tankarna kopiöst!
Känner mig sjukt låg just nu.... vill helst bara ligga i sängen och tycka synd om mig själv! O det blir ju inte bättre av att jag har en extremt dålig yrsel dag....
Nää snart så ska jag gå och hämta min snurpa från dagis....
Labbet i ett nötskal!
Snälla Marie hade även jagat min remiss och ringt till huddinge där den enligt de senaste beskeden skulle ha varit, men icke, den var vidare skickad av huddinge till liljeholmen... suck... Men Marie lyckades ändra den ursprunliga tiden iaf så jag får komma dit den 15/5 ist för i slutet av maj....
Shit vad omständigt allt ska vara hela tiden!!! Imorgon ska jag till syrrans läkare, får se vad som händer där!
Nä nu ska jag diska och sen hämta min storskrutta!
Dessa jäkla läkare....
Eftersom att jag känner på mig att dom är sammanlänkande på något vis så kommer jag inte att ge mig...
Och så nyss hittade jag detta på http://www.karolinska.se/
Jag citerar bara det väsentligaste:
Järn och hormoner
Patienterna får ofta blodbrist (anemi) av brist på järn och/eller brist på det blodbildande hormonet erytropoetin. Många patienter med kronisk njursvikt behöver behandling med såväl järn som injektioner med erytropoetin.
Nu har jag ju inte njursvikt (vad jag vet) men här står det klart o tydligt att man kan få anemi av njurproblem....
GAAAAAAAAH..... men kommer jag till läkaren och säger att "jag läste det här på internet" så lär han ju sätta sig ännu mera på tvären....
Imorgon ska jag iaf ner och ta en massa prover... hoppas att det går fort att få svaren!
Ledsen om jag tråkar ut er med en massa "sjuksnack", men just nu tar det upp en väldans massa av min tid och jag känner att jag måste skriva av mig.....
Urk...
Jonas och barnen är borta och firar hans bror som fyller 30 år. Jag kunde inte följa med... har mest legat i soffan.
Fick restriktioner när han åkte att jag skulle ge f*n i att städa o jag kan ärligt säga att även fast det kryper i mig så kan jag inte städa.....
Kommer inte bli någe mer bloggning idag...
Nu återgår jag till soffan....
Frustrerad!!!!
Vi pratade lite i början och jag förklarade min medicinska historik med den förra utredningen och mina njurbesvär m.m... Jag fick gå och ta en snabbsänka och lämna ett urinprov. Dom testerna var ok, lite vita blodkroppar i urinet så det skickades en urinodling.
Jag frågade om mina njurproblem kan höra ihop med anemin eller tvärtom men läkaren viftade bara bort det och sa att njurrelarerad anemi inte orsakas av järnbrist-anemi och så var det med det...
Han började sedan att snacka om att ta tag i detta och göra en utredning, visst det är jättebra, men det är steg 2. Fokus just nu är att få bukt med yrseln och huvudvärken. Han vill skicka en remiss till Gastroenheten på sös för att göra x antal otrevliga undersökningar där solen inte skiner. Han var så himla fokuserad på att min anemi har med mina tarmar att
göra. Sen började han snacka om Chrons Sjukdom men jag har inte ett enda symptom som pekar på den sjukdomen.
O även om man har förtur så är väntetiden för en kallelse minst 6 veckor... o så länge kan jag inte gå med yrseln!
Skulle ner till labb och ta yttligare prover sen, men de flesta var morgon-fasta prover så jag får vänta tills måndag utav olika anledningar med att ta dessa.... så ännu mera vänta...
Innan jag gick så frågade jag hur vi skulle göra med min yrsel för jag är mammaledig och kan inte ta hand om min son ordentligt och jag har ingen livskvalite just nu... o då sa han bara att vi skulle vänta på provsvaren och ta det efter det...
Jag blir så frustrerad för min magkänsla säger att det hänger ihop med mina njurar och ett av symptomen vid njursvikt är just anemi. Men det är ingen som lyssnar på mig! Jag vill inte vara sjuk. Tänk om det är någe allvarligt och så blir jag inte tagen på allvar?? Jag e jätterädd för att jag verkligen är sjuk på riktigt, men ingen lyssnar.....
Jag svammlar mest nu, men jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag vill inte vara sjuk, jag vill vara en frisk mamma till mina underbara barn, jag vill vara en pigg och glad sambo till min pojkvän!!!
URK!!!!!!!!!!
Tröööööööött..
Har haft en mysig men blåsig dag hos mamma med fika och middag. Har haft en riktigt dålig yrseldag med sjuk huvudvärk. O ändå drack jag inte en droppe alkohol igår... fick ligga i soffan med ett kallt omslag på pannan efter middagen pga av huvudvärken.
Imorgon ska jag ringa till min läkare och även jaga min remiss på huddinge. För jag orkar inte längre. Mina dåliga dagar är allt fler och när jag har en dålig dag så mår jag verkligen riktigt dåligt. Huvudvärken är nästan värst nu.... *gnäll gnäll*
Nu ska jag hoppa i badet och sen dyka ner i sängen... imorgon är det en ny vecka och nya tag!
Hörs då!
Sitter och tänker...
Ok, nog om historiksvammel.....
När man har varit sjuk med samma saker många ggr så börjar man läsa läkarlitteratur och fnula runt lite.
Det finns ett ämne som njurarna utsöndrar som signalerar till ryggmärgen att producera röda blodkroppar. Och saknar man/har för lite röda blodkroppar så har man en form av blodbrist. Man kan även utveckla anemi om man har kronisk njursvikt. O har man kronisk njursvikt så märker man inte av symptomen förens man har kanske30-40% njurfunktion kvar...
Svammel svammel.... JAG tror iaf att mina njurproblem och min anemi hör ihop och på tisdag så ska jag förklara detta för min läkare och be honom att ta en ordentlig blodstatus och ta prover för att se hur min njurfunktion är.... Alt kanske jag kan höra av mig till den urologen som hade hand om mig på SÖS sist... hmm.... jaja...
NU ska detta tas tag i, både av mig och mina läkare... Jag ska vara frisk och arbetsför till hösten.. VÄGRAR bli sjukskriven igen....
En liten uppdatering...
Däremot kan jag uppdatera er om läget, såhär ser det ut:
Min underbara svärfars fru Marie som jobbar på vårdcentralen har varit guld värd. Hon fick tag på en läkarsekreterare på Nacka sjukhus som fick tag i min remiss och skulle luska runt vars den skulle nånstans. När hon återkom till Marie så förklarade hon att det inte finns en medicinmottagning längre, men det har funnits. Men eftersom att jag har yrsel så är det en neorlogisk fråga så hon skulle skicka min remiss till anitingen huddinge eller sös..
Så det har jag roat mig med idag, att försöka få tag på min remiss IGEN... SÖS missade jag teletiden på och huddinge var det upptaget på hela dagen.... så jag får försöka imorgon igen innan jag går till dagis... Ska ignorera mina symptom imorgon och åka till sickla och leta diverse födelsedagspresenter till folk....
När Jonas kom hem idag så gick jag direkt och la mig i sängen, jag hade så sjukt ont i huvudet. La mig med en kylgrejja på pannan och somnade direkt, sov till halv åtta. Tack älskling för att jag fick vila...
Nu sitter jag här, har tagit 2 alvedon och 1 diklofenak och huvudvärken är under kontroll...
Ska snart hoppa i säng igen....
Nu är jag så less på detta....
Jag vill träffa vänner och vara social, jag vill inte vara fast hemma. Så jag struntar i att känna efter hur jag egentligen mår och pinnar på ist. Men på kvällarna när lugnet har lagt sig hemma så hinner allt ikapp mig och jag blir helt sänkt. Är för yr för att ligga ner och huvudet dunkar. Jag och värktabletter går inte ihop så jag tar bara Ipren när det känns som värst.
Postafen (åksjuketabletter) tog jag i början, men nu biter det inte längre mot yrseln....
Jag börjar mer och mer tro att min anemi har kommit ikapp mig. Att kroppen slutligen känner av mina låga värden. Jag har aldrig kännt av mina låga värden så som jag egentligen borde göra.... men nu så har den nog kommit tillbaka och bitit mig i arslet.
När jag var första gången hos läkaren med yrsel låg mina värden på 99 (en frisk kvinna i min ålder ska ligga över 120), 5 veckor senare låg dom på 91... o som det känns nu så fortsätter dom nog att sjunka....
Jag ska försöka jaga min remiss imorgon igen och ringa till Nacka Sjukhus... o när jag väl får komma till läkaren så ska jag säga att jag vill ha en blodtransfusion. När man har låga värden och besvär så gör man det som steg 1 i behandlingen och sen underhåller man med järndropp och trappar sedan ner till tabletter.... men eftersom att jag är lite speciell med mina värden och alltid ligger lågt så har jag inte fått en transfusion än.... men nu är det nog dags och jag känner att jag behöver en "boost" för jag orkar inte må såhär längre....
Det är sällan jag gnäller såhär mycket om min anemi, men nu är jag riktigt less på det och vill bara vara frisk och inte klassas som "sjuk" längre... Jag är 25 år, har 2 barn och hela livet framför mig.....
Nää nu ska jag gå och dra något gammalt ( mitt täcke) över mig.....
