Emilia försöker gång på gång på gång flera gånger om dagen att flörta... Ska förska filma det någon gång för hon är så jävulskt söt när hon sätter igång....

Såhär kan det se ut.....

Jag och Emilia leker på golvet....

Emilia: Mamma jag är en fisk!! (sprattlar på golvet)
Jag: Då är jag en katt som kommer och äter upp dig!! (Tar små mumsbitar)
Emilia: Men mamma!!! Katter äter inte fisk, dom äter solrosfrön!!!

Say What??? Vad kom det ifrån?? Kan nån förklara detta för mig??

Har inte blivit mycket blogg alls i helgen. Emilia har varit riktigt dålig och hängig! Först idag sen kl 10 har hon varit relativt feberfri. Nätterna är ingen lek. Hon vaknar och är jätteledsen, ont i halsen och hostar o man riktigt hör hur det river och gör ont. Men idag har hon varit mest låg men annars helt ok. Hennes aptit är inte som den ska men så är det alltid när hon är sjulk och nu får vi iaf i henne lite vätska. I lördags fick vi inte i henne knappt ett glas vatten.

Hon fick vara hemma med mig idag och vi gick o lämnade lillebror men hon var så trött så det bidde till att åka lillebrors vagn hem sen. Sen har Emilia mest legat i soffan eller sovit hela dagen så hon blir hemma med mig imorgon. Och som tur var så kunde min kund inte komma imorgon. Men på onsdag så tror jag att hon är redo.
Ska bara få henne att göra nr 2 på toa först. Hon klagar på att hon har ont i magen o det tror jag det när man inte har bajsat på 3 dagar!

Nu är det lite slösurf som gäller o sen nattidags!

Om man helt plötsligt blir kissnödig i badet så hittar pappa på knasiga saker!

Min dotter har en tendens att apa sig på alla foton man tar! Och eftersom att det är dagisfoto snart så ligger hon i hårdträning!! =) 1 kort av 10 blir utan grimarser.... men ett steg i taget! =)

Emilia har nu två nätter i rad hostat lite och sen vaknat och varit otröstlig. Inte hysterisk, men ostoppbar.... Eftersom att hon är slemmig i halsen och har en tendens att kunna kräkas när hon är slemmig och gråter ostoppbart så har vi fått ta upp henne i knät. Men hon vill inte sitta där och hon vill inte ha nappen. Man kan fråga henne saker och få ett svar, men hon är liksom inte medveten.

Börjar mer och mer tro att hon har en mild variant av nattskräck. Läste att den kan utlösas om dom t.ex nyligen har haft feber... Sen så stämmer en del andra saker in. Hon vaknar och gråter ca 2 timmar efter att hon har somnat, hon är svettig och förvirrad när hon väl vaknar....

Har läst lite olika knep som vi får testa, men först ska jag klocka i en vecka när hon vaknar så att  jag vet när jag ska gå in och "störa" hennes sömn och bryta natt-skräcks mönstret!

Nån som har några tips? Nån som har erfarenhet av nattskräck??

Lessnade på Emilias bångstyriga, ojämna hår och tog fram saxen och en mut-glass. Hon satt stilla och var så duktig!! Nu är håret mycket jämnare och fylligare... visst det är lite kortare men nu kan det växa ut och bli jämt.

Före, blött hår....


Efter, blött hår...


Före, torrt hår (bild tagen för några dagar sen)


Efter, torrt hår....


Efter, bakifrån...

 

Filmade Emilia idag när hon sjöng vid matbordet. Hon sjunger lite hejkonbejkon och säger en massa söta saker emellan!! =) Filmen vart lite lång, men den är söt hela vägen igenom!

Ibland så förvånas jag över hur opedagoisk jag är för att slippa tjafs!

-Nu är det sista chansen, sen blir det inget lördagsgodis.....

Flertalet sista chanser senare:

-Emilia, jag menar allvar! Nu är det sista chansen! Kom och ät din mat annars blir det inget lördagsgodis....

Flertalet "Alfons" senare och en bytt bajsblöja sätter sig Emilia och äter... 1 tugga! Och så är vi igång igen....

Hur tror ni att detta slutade? Jo Emilia åt två tuggor till som tog henne 30 min och sen satt hon nöjt med en fruxoask framför bollibompa....

Konsekvent?? Det ordet ingår inte i mitt vokabulär.....

En sjuuuuukt nöjd unge....

I vårat hem så är hot och muta den bästa medicinen mot trots! =)

"Om du äter upp din mat får du en ööööööverraskning!"
"Om du tvättar håret får du en chokladbit!"
"Om vi klipper naglarna så får du en kaka!"
"Om du inte kommer nu så får du inte se mer data!"
"Om du inte klär på dig nu så åker vi inte till mormor!"

Funkar sjukt bra mot en trotsig 3 åring!!!










(Ta detta med en nya salt....)

Oj fy bubblan vilken fight jag och Emilia hade nu på morgonen! Att vara mamma till en 3 åring är ingen lek...

Det hela började med att jag skulle sätta i ett skärp i hennes jeans för dom var lite stora. Hon satte sig på tvären och blev hal som en hål och lika ledlös som en mask, men efter mycket om och men så fick jag på henne skärpet iaf. Men då fick hon ett "jag vill inte gå till dagis" utbrott och vägrade göra någonting. Hon skrek, låg på marken och beteede sig som en riktig snorunge. Skrek åt mig, skrek åt lillebror.

Jag försökte i bästa möjliga mån ignorera henne och klä på mig och lillebror så länge. Hon bara vägrade lyssna på mig. Fick på henne skorna men sen ville hon inte resa sig upp och gå ner för trapporna. Jag kunde omöjligt bära henne och Alex ner för trappan. Fick ut henne i trapphuset iaf. Tvärlessnade på henne så jag gick ner och hämtade vagnen medans hon höll låda i trapphuset som har en sån förlåtande akustik. Hörde sen att hon började gå nerför trappan... fortfarade ruggigt sur på mig. Men sen följde hon med ut. Och ju närmare vi kom dagis dessto bättre blev hennes humör. Och när det var dags att lämna henne så fick jag puss och kram från en gad tjej som verkade ha glömt starten på morgonen.

Jag försöker verkligen behålla mitt lugn är hon beteer sig så här, bekräfta henne ist för att skälla osv... men även jag har en gräns och den brast idag... men så länge vi får ett bra avsked på dagis så vet jag att allt är glömt och att vi är vänner igen!

Lilleman var för övrigt superlätt att lämna idag. Han sträckte sig efter H när vi kom, vinkade hejdå och så var det med det! =) Så skönt! Visserligen så har han knappt varit lessen innan, men lite gråt som går över på 2 sek har det varit iaf... men inte idag! *yey*

Nää nu ska jag sluta på min novell och städa.. En liten kille här hemma har lekt med Emilias saftflaska igår så det är kladdigt lite här o var på golven!

Och ikväll ska jag till naprapaten för min första behandling! Håll tummarna nu för att detta verkligen är roten till min yrsel! För nu får det vara nog känner jag!

Följande konversation ägde rum i bilen tidigare idag. Vi åkte förbi lite skog (Ja vi bor på landet)...

Emilia: Mamma jag är rädd...
Jag: Varför då?
Emilia: Jag är rädd för skogen!!
Jag: Men den är inte farlig!
Emilia: Jooo och man får ont i tänderna!
Jag: Ont i tänderna? Varför får man det?
Emilia: För att jag är rädd!
Jag: Men varför får du ont i tänderna om du är rädd?
Emilia: För att man skakar tänder när man är rädd och då gör det ont!

Vad hon har fått detta ifrån är för oss ett mysterium, men hon kanske har sett på tecknat att dom "skakar" tänder när dom är rädda? Nån som vill hjälpa oss att få klarhet i detta???

Idag var det Emilias dag och hennes kalas! Kändes så skumt att vara hemma hos mamma, utan mamma! Skönt att hon kommer hem snart!!

För en gång skull kände jag mig inte stressad med förberedelserna. Snälla svärmor bakade bullar och Camilla hade gjort en tårta så det enda jag behövde fixa var kaffe, duka och lägga upp allt... så jag hann tillochmed sitta ner innan gästerna kom.

Det vart en del vänner och släkt som kom och även fast det vart en del barn så var kalaset lugnt och skönt.
Emilia fick så mycket fint: En cykel, kläder, pärlor, Hello Kitty matsäcks-set, Hello Kitty hoppboll, pussel, filmer och en Alfonsdocka. Lilleman fick också presenter: Kläder och klossar. Och JAG fick presenter! =) Jeans och pengar till tatuering av Vera (tack gumman, du anar inte hur glad jag blev! Men byxorna är lite för stora) och ett litet kinky sjuksköterske-kit av Suss och Chrille, mest för att dom vet hur pryd jag är.... =)

Våra kära vänner Maria och Adde med barn stannade kvar efter kalaset var slut och vi beslutade oss för att åka till Donken och äta. Alla barn fick leka av sig efter maten på lekplatsen och Alex gick som aldrig förr. Sprang gjorde han också. Fast på hans egna lilla sätt, galopperandes med stela ben! Sötungen!

Jag har haft en toppendag med goda vänner och Emilia var så söt och sa gång på gång här hemma "Tack alla för presenterna".... Hon vågade inte rikigt säga det inför alla på kalaset men när vi kom hem så sa hon det, massvis av gånger! =)

Tårtan som Camilla gjorde till Emilia! Fin att se på och god att äta!
Fylld med hallon och vit chokladmousse!


Bus med farmor


Paketöppning


Lilleman Klåfinger tagen på bar gärning....


Alex får en puss av sin nya kompis Nala....


Nu kommer jag och tar dig!!!!


Alex blivande fru Linnea


Emilia och Amanda


Emilia testar sin nya cykel innan läggdags.....


TACK ALLA FÖR EN TREVLIG DAG OCH
TACK FÖR ATT NI VILLE VARA MED OCH FIRA EMILIAS 3 ÅRS DAG!

Scenario:

Vi sitter vid matbordet, Emilia är på sluttampen med sin mat. Hon har två tuggor kvar och såklart börjar hon flamsa. För att avbryta flamseriet så får hon bestämma om skeden ska vara ett tåg, ett flygplan, en motorcykel eller en brandbil. Hon väljer tåg. Jag försöker härma ett tåg så gott det går...

*achoogachooga tuuut tuuuut*

Emilia får skeden med maten *harkel* förlåt tåget  i munnen, hon tuggar lite och utbrister sedan:

-MMMMMMmmmm det är gott med tåg!

Jag står på dagis och disskuterar dagen som varit med en av fröknarna (L) med Emilia och Ella brevid. L förklarar hur Ella och Emilia hade hjälpt till att hänga upp alla nappar på varsin krok på nya avdelningen. Ella och Emilia börjar rabbla upp allas nappar och kommer då till en liten pojke (B). L säger då att B inte har napp och att han är stor kille.

När vi kommer hem pekar Emilia på sina nappar som låg på databordet och säger:
-Mamma lägg dom i burken, jag är stor tjej!

Sagt och gjort, jag lägger dom i burken.

Efter ett tag så klämmer Emilia sig, gråter en skvätt och när hon lugnat ner sig säger hon snyftandes:
-Mamma jag vill inte vara stor tjej längre, jag vill ha min napp!

Tussan, det är inte lätt att bli stor.....


Glöm inte bort att ni kan följa mig =) Lägg till mig så att ni inte missar något!
Följ min blogg med bloglovin

Emilia ska på sitt allra första besök hos tandläkaren idag. Jag har pratat om det med henne i 2 veckors tid nu och tränat på att visa krokodiltänder (bita ihop) och lejonvrål (gapa)... så jag hoppas att hon inte låser sig när vi väl är där nu....
Hon är inget fan av läkare överlag... men min underbara mamma följer med och tar Alex så att jag kan ha full fokus på Emilia om det skulle vara så att hon vägrar.... men vi får se, allt handlar om inställning från min sida. Visar jag att det är ok så blir ju hon lugn...

Hör av mig när vi är hemma igen sen....

Såg häromdagen på ett repris-avsnitt av Sjukhuset på tv3. Det handlade väldigt mycket om förlossningar, katastrofsnitt och prematurer. Direkt började tankarna spinna.

För er som inte vet så föddes Emilia ganska dramatiskt i v 32+4 med katastrofsnitt. Men allt började 13 dagar innan.

I v 31+0 så fick jag en massiv blödning inne på en resaurangtoalett i nacka. Som tur va var mamma med mig så vi ilade till SÖS. Moderkakan hade släppt lite vilket hade orsakat blödningen, men Emilia mådde bra. Läkarna fick stopp på blödningen, jag fick kortison för Emilias lungmognad och jag fick ligga kvar på SÖS i 5 dagar. 

2 dagar senare i v 32+0 på min födelsedag så började jag känna värkar. Klockade dom hemma, dom esskalerade och kändes obehagliga så jag ringde till SÖS igen. Dom sa åt mig att komma in. Jonas kom från jobbet som en skållad råtta och vi åkte in. Jag fick bricanyl för att stoppa värkarna. Det tog dock över 1 dygn innan dom stannade av. Emilia mådde bra hela tiden och jag hade inte öppnat mig alls.

2 dagar senare fick jag åka hem. 1 dag hemma, börjar pusta ut, men läkarna varnade och sa att händer det något mera så kommer dom inte att stoppa. Dagen efter min hemkomst på kvällen sitter jag ute med grannarna och fikar. Känner att det rinner till, tackar snabbt för mig och springer upp. Skrämmer skiten ur Jonas och sätter mig på toaletten. Vattnet hade gått.

Vi ilar in till SÖS, klockan var väl 23.15 när vi satte oss i bilen. Är nu i v 32+3. Kommer in och dom konstaterar att vattnet hade gått men jag är inte öppen något. Värkarna kommer som ett brev på posten så fort jag satte min fot inne på förlossningen. Håller på att krevera av smärta. Har ett CTG kopplat men behöver kissa, får inte. Så barnmorskan tar in en hink. Sätter mig på den o känner att det kommer annat än kiss. Massa blod och 2 koagel kommer. Snabbt upp igen på britsen. Läkaren kallas in, det kommer så mycket blod så hon kan inte ens se om jag är öppen eller inte. Emilia börjar bli stressad i magen, jag gråter hysterisk, sådär så att man inte ens hinner få luft. Läkaren studsar upp och trycker på larmknappen. Här hänger varken jag eller Jonas med längre. Inom loppet av nån minut är det en arsenal av läkare, sköterskor och andra grönklädda människor inne på rummet. Nålar sätts och det pratar över vårat huvud. Jag rullas ut från rummet, igenom korridoren, gråter hysterisk, skrämmer slag på en stackars nybliven pappa, hinner knappt pussa på Jonas innan dörrarna till operationssalen stängs om mig. Blir sövd fort som attan.... (När allt var över och vi var lugna och allt var bra kollade jag i journalen och såg att det larmades kl 00.55) Emilia är ute 01.05. 1695g tung och 42 cm lång.

Allt gick bra i slutändan, Emilia mådde bra och hade bra apgar-värden direkt. Vi låg kvar i 3 veckor och hade sedan hemsjukvård i 2 veckor.

På programmet Sjukhuset var det en kvinna som förlöstes med katastrofsnitt utan att pappan hade hunnit dit. Och när han kom fick han träffa barnet utan mamman på BB, han kunde knappt hålla i barnet. Man såg oron i hans ögon och han bara grät.... Mamman mådde bra och fick sedan komma ner till BB.

Jag känner igen mig i hans oro. Jag var i samma sits. Det tog mig lång tid att komma över förlossningen. Grät i 1 vecka i sträck och ammningshormonerna gjorde ju inte saken bättre....

Är så glad att jag har min friska, glada, fullt normala 3 åriga tjej. Vem vet hur det hade gått om vi inte hade hunnit in i tid.

Uss vad jag svamlar... sorry....

Bilderna är klickbara....

        

     

Ända sen Emilia flyttade in i eget rum när hon var drygt 1,5 år och fick egen stor säng så har vi legat brevid henne när hon ska sova. Inte för att det inte går annars utan för att det är mysigt och för att vi inte har haft något behov av att göra på något annat sätt.

Men nu så känner både jag och Jonas att Emilia är stor nog att klara av att somna själv efter välling och saga. Sagt och gjort. Jag förklarade för henne hur jag skulle göra nu, ställde en stol brevid hennes säng och så gick vi och gjorde välling och medans jag gjorde den så bad jag henne berätta för Jonas hur vi skulle göra. "Mamma ska läsa bok på stolen"

Emilia låg fint i sängen medans jag läste boken, när vi var klara så bad hon mig att stanna en stund. Satt där i kanske 10 min medans hon höll på att fjanta lite. Sen sa jag att nu går jag ut. Då vart hon lite ställd. Först skulle jag gå därifrån sa hon, men sen sa hon att jag skulle stanna. Jag sa då att det var dags att sova, men jag berättade att jag fanns utanför.

Gick ut och ingen liten Emilia har knatat upp. Det är tyst och hon sover! *yey* Lär ju bli bakslag, men nu ska vi köra på detta. Både för hennes skull så att hon kan få känna sig som en stor tjej och för att vi ska slippa somna varje kväll inne hos henne hur mysigt det än är.....