Jonas och jag disskuterade tidigare idag om han inte skulle byta in mig mot en nyare modell... O då sa han att hn inte ville byta utan det var som att köpa en ny bil. Den gamla man har, ja den gillar man ju ganska mycket, man har varit med om mycket med den... den är en gammal trotjänare. Men sen kanske man vill ha en lite nyare fräsigare att leka med.

Min sambo jämförde alltså mig med en skruttig rostig bil som bara behöver lite nya reservdelar och extra kärlek... hmm... hur tolkar jag detta.

Roten till denna disskution är min kropp... min 27 åriga kropp som beteer som som en 80 årings. Problem med magen, problem med njurarna och anemi.... Ska jag verkligen behöva ha det såhär? Jag är ju ung, ska vara i mina bästa år... Jag är ruggigt bra på att bita ihop och inte låstas om hur jag mår i perioder. Men ibland kommer det ikapp mig och jag kan inte låstas. Idag var en sån dag. Ingen energi alls. Mådde (mår) illa mest hela tiden, magen molar och går på högsta växeln utan konsekvenserna. Energin är på viloläge.... Var tvungen att boka om min sista kund, avboka Emilias playdate och åka hem o sova.

Men så mår jag såhär nån dag eller så och sen brukar jag ha en lång bra period.... så det sista som överger en är hoppet....

Nu ska jag ta o fila ner mina naglar och måla dom..... Dom är på tok för långa!