Legitimt gnäll.....
Mina barn är inne i sin peak av deras trots! Alex i den rebelliska och utåtagerande 2 års trotsen och Emilia är inne i den gnälliga delen av 3 års trotsen.... Vår vardag är underbar just nu....
Alex slänger sig på golvet och skriker för minsta lilla motgång. Eller så ställer han sig med armarna i kors och säger "Inte" med bestämd ton. Han slåss på ren pin tji... han kan smyga fram till sin syster och bara drämma till henne från det blå, eller smälla till henne mitt i en kram.... Han kan inte ta ett nej, han vet inte vad mat-ro innebär...
Emilia är inne i den mest gnälliga perioden någonsin! Tom när hon ska berätta glada saker, gnäller hon.... Hon tar till lipen så fort hon inte får som hon vill. Hon får utbrott som skulle göra en tonåring avundsjuk. Hon leker bebis, hon pratar som en bebis och så fort hon märker att Alle ska sitta i mitt knä eller likande så ska hon göra samma sak, helst så att Alle inte kan. Hon kan komma på att hon lekte med just den leksaken som Alle tar, fast för en timme sen, och då blir det hus i helvete.....
Mitt tålamod är helt och hållet slut. Jag är en hemsk mamma som bara höjer rösten. Jag har ingen ork att ta fighterna. Vi är inne i en ond cirkel..... Just nu ser jag inte ens fram emot att komma hem på dagarna....
Jag blir nästan deppig av att ha det såhär... Jag vet att det går över och jaddijada, men det hjälper inte mig just nu... Mitt tålamod ökar inte för att jag vet att det är över om några år....
Visst, det finns solskensstunder och utan dom skulle jag bli galen.... då skulle jag nog dra ett år på jorden runt resa eller nått.....
Jag fick ett break i helgen, men Jonas lämnade barnen i dörren och stack för att vara borta i 3 timmar och under dessa 3 timmar var dom inte sams en enda gång, det bråkades hela tiden och jag höjde rösten till en decibelnivå jag inte visste att jag hade....
Jag är ingen perfekt mamma, jag har dåliga perioder, men skillnaden mellan mig och andra mammor är att jag inte hymlar om det! INGEN, absolut INGEN har perfekta-felfria-trotsfria barn och INGEN är en perfekt mamma som hanterar alla konflikter stora som små klanderfritt.....
Vet inte vad jag vill förmedla med detta inlägg, jag vill nog mest få ur mig min frustration.....
jag tycker det är bra att du skriver om det riktiga livet, som små barn förälder. för det är inte solsken varje dag. det ska gudarna vea. tyvärr så talar man inte riktigt om hur man själv mår, vilket du gör, och uttrycker sina känslor. ofast är det barnet som är det jobbiga, men sina egna känslor kan nog vara jobbigare. samvetet och den goda tron på att vara en bra förälder.
jag gick igenom en fas som förälder och mamma ledig under sonens 1års trotts. jag gick ingeom en helvetes massa grejer och sedan isåg att det var med mig själv jag var tvungen att jobba och mina känslor, innan jag kunde bemöta sonens på ett balacerat sätt... sina egna känslor och uttryck måste komma i första hand! engen tid är mycket viktigt!!
sen varar inget för evigt, och du verkar vara en bra människa med fantstikska föräldra egenskaper så, jag tror det går över snabbt.
hoppas det känns bättre?
Ajaj, stackare. Du kanske behöver ta ledigt en kväll och slappa? Jaga hit familjen vettja. Nu vill ju jag leka med dig med, men ibland behöver man faktiskt vara själv också. :)
Snart är det varmt och skönt ute och barnen blir pigga och glada av all sol. Kan man ju hoppas iaf...
Kram!
Tack! För att du talar om sanningen och för att jag slipper känna mig ensam. Jag känner EXAKT som du men ingen annan verkar ha några som helst problem med sina barn...alla dessa bloggar som man läser. Enbart solskenshistorier tom vid vinterkräksjukan är allt helt jävla underbart. Nej tacka vet jag vi vanliga och normala mammor. Stor styrkekram till dig, vi hoppas på att ungarna blir bättre...och också vårat tålamod ;)
Kram Jossan
Jag tycker det är kul att se en mamma som inte hymlar med det. Dom flesta ska låtsas att allt är så bra och hej och hå vad kul det är jämt. Jag har inte barn själv men vet att det är fan inte kul alla gånger;) Jag tror man är en bättre mamma om man är som du och faktiskt säger som det är:)
