...eller som han kommer att kallas snart: Min räddande ängel! Jag var hos mamma kompis idag som är naprapat med min yrsel eftersom att min läkare trodde att min yrsel var spänningsrelaterad.

Jag möts av en underbar kille som så fort han såg mamma kopplar mitt namn och börjar asgarva. Isen bruten =)
Jag får komma in i ett yttepytterum. Han läser sista året på naprapathögskolan och har praktik på skolans klinik.
Berättar om mina problem och sen ska han börja klämma och ha sig. Testar reflexer, hänger på mig osv... sen får jag lägga mig ner och han börjar klämma och trycka på nacken. Sen tar han tag i de främre nackmusklerna och liksom nyper runt dom... o FY FÖR I HELVETE vad ont det gjorde. Jag visste inte om jag skulle gråta eller ge honom en smäll på hakan. Han satt ju ändå rätt tillgängligt bakom mig och lutade sig över mig.
Han inser direkt att han har hittat roten till allt ont. Och ska hängandes över mig uppochner visa vilka muskler det är som han har hittat. Vilket resulterar i att han drar ut hals-skinnet likt en sån där draködla och jäklar vad jag och mamma skrattade. Tårarna sprutade och det slutade med att Pontus, naprapaten asgarvade också. Det tog en lång stund innan vi kunde lugna ner oss... han insåg nog hur dum han ser ut och han kommenterade att han inte hade behövt visa på sig själv! =)

Hur som haver. Den muskeln som är tokspänd på mig har två fästen i nyckelbenet och ett uppe bakom örat och har man problem med just den muskeln så kan man få yrsel, huvudvärk, synstörningar, illamående och hörselnedsättning... Typ alla mina problem. Jag trodde att han nöp för kung och fosterland, men när han visade på min arm hur han hade klämt så förstod jag hur spänd och öm jag är i dessa muskler...

Jag fick iaf övningar som jag ska göra tills jag ska tillbaka på måndag och då skulle jag tydligen ta med mig svettbandet och vatten... ser inte riktigt fram emot det besöket.. men finns det en chans att jag blir fri från yrseln så är det värt det!