.... eller ja, det är om man ska tro på neurologläkaren iaf.

Var ju där idag och fick göra en himla massa skumma saker. Saker som jag bara har sett att amerikanska polisen gör med rattfyllerister. Gå på en rak linje, röra näsan medans man blundar osv... allt detta i nästan mässingen... kändes sådär när man är lagd åt det pryda hållet som jag är, men nog om det.

Läkaren testade mina reflexer och slog med en sån där konstig hammare på alla leder. Men jag trodde att jag skulle dö när hon kom ner till fötterna. För er som inte vet så har jag en grov GROV fotfobi. Ingen får röra mina fötter, jag rör knappt mina fötter. Först så höll hon i dom och skulle slå med reflexhammaren o sen som om att det inte var nog så tog hon något som liknande en virknål och drog hårt längst med fotsulan. Jag var så nära på att sparka till henne i ren panik. Ååå ryser bara jag tänker på det!

MEN efter alla dessa undersökningar så visade det sig att jag är frisk, eller hälsan själv som hon så fint sa. Jag ser frisk ut, fräsh för att vara 2 barns mamma och testerna visar inget neurologiskt. Så nu är det åter till blod och magdoktorn. Det enda hon sa var att jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få lite övningar att göra då jag är spänd i nacke och axlar.

Det känns skönt att ha det neurologiska uteslutet iaf. En sak mindre som det INTE är fel på... Nu ska vi bara få reda på VAD som är fel.... men men....

Tog en välbehövd fika inne på söder med Mikaela efter, första fikan någonsin inne i stan sen Alex kom. Sjukt pinsamt... När Emilia var liten var jag konstant inne i stan och fikade och flängde runt. Men nu är jag en skygg förortsmamma som inte tar sig längre än till Sickla....

Äss, jag trivs på landet. Stan är inte för mig. Mycket folk och trångt!