Barnen sover och lugnet har äntligen lagt sig nu....

Dagen började som sagt på SÖS, vi var där lite tidigt, men vad gör det när man till 99% av gångerna springer från huvudentren medans den man åkte med pakererar bilen samtidigt som man flåsandes försöker förklara vart man ska i telefon så att även den andra hittar dit man ska..... men men...

Jag blev uppropad och visad in i ett väldigt känslokallt rum med 3 tomma sjukhussängar i. Vart hänvisad till sängen närmast fönstret. Emilia hade ångrat sig och följde med mig in. Hon hoppade upp i sängen brevid mig och väntade otåligt på vad som skulle hända. Sköterskan förklarade vad han skulle göra och Emilia avslutade alla hans meningar med "Varför det?". När ssk skulle sätta nålen så var jag nästan säker på att Emilia skulle bli rädd och vilja gå ut, men hon hängde på mig mage och tittade väligt intensivt på vad Mats som han hette gjorde med min hand. Jag förklarade att nålen skulle in i min hand så att medicinen skulle kunna komma in och göra mamma bra igen. Hon var helt med på det.
Men vart något misstänksam när Mats kom med slangen och droppvätskan som var svart. Mats kopplade upp mig och sa lite skämtsamt att "Nu ska mamma få sig ett järn". "Om det ändå vore så väl" kontrade jag med. Emilia var väldigt noga med att kontrollera att det droppade som det skulle och sa i takt med droppandet " Dropp dropp dropp"....

Hon ville vara kvar hos mig så hon hämtade en bok, kröp upp brevid mig i sängen, klappade mig på "onda handen" och sa: "Det är ingen fara mamma, du behöver inte vara rädd längre! Nu läser vi en bok tycker jag".... Mammas underbara unge!! Då smallt mitt hjärta! Så vi läste två st ganska långa böcker medans droppet drippade på.... Sen när det var klart så kopplades jag ur och fick plåster och genast började Emilia prata med Mats om när hon hade ramlat och fått en plåster av mormor...

Fick även veta vad droppet som jag var bjussad på kostar egentligen... mellan 4-500 kr!!! JISSES!! Som Mats sa: "Motsvarar en dyyyyyr flaska champange, så passa på och njut"

Väl hemma sen igen, efter en snabblunch på donken, så kom Maria med familj förbi på en snabbfika. Efter det bar det av till svärfar och middag. Emilia var nog mest glad att se Cissi igen... var ett tag sen vi var där. Och om vädret är med oss så ska vi nog dit imorgon och sola och bada plaskpool...

Nu är det bloggläsning som gäller och sen soooooova.....