Betydelsefull....
Men kan ni känna ibland att ni vill betyda något mer.....? Jag känner så. Jag vill uträtta något. Göra en skillnad på ett helt annat plan. Påverka andra människors liv på ett positivt sätt.
Jag vet inte vad det är jag vill, kan inte sätta fingret på det. Det enda jag vet är att jag vill påverka... Nu menar jag inte att stå med en Greenpeacemapp på medis och jaga medlemmar. Jag vill påverka på något annat sätt. Jag vill lära folk något, hjälpa... hjälpa människor att uträtta något....
Men hur ska jag kunna göra detta när jag inte ens själv vet vad det är jag vill.
Jag är inte gammal, jag har hela livet framför mig att ta reda på detta. Men jag känner mig riktigt otålig. Jag vill göra det NU! Men återigen... VAD är det jag vill??
Är det via ett jobb? Eller via skrift? Eller via handling?? Åååh...
Jag har haft en känsla i magen ett tag nu, ett känsla av upprymdhet. Som fjärilar. Jag vet inte vad den känslan beror på och jag kan inte förklara den. Försökte berätta detta för Jonas men ut kom bara hyroglyfer och halva meningar så jag gav upp... Det känns som om att jag bär på något stort som jag inte kan förklara, eller berätta om och det är så enerverande.
Jag vill betyda något, jag vill göra en skillnad. När folk hör mitt namn vill jag att dom direkt ska tänka: "Jaha det var ju hon som ............... ......... ........."!! Men vad är det som ska stå i de tomma raderna?
Jag hatar att vara såhär frustrerad! Känner mig som en 5 åring som är exhalterad och försöker berätta om något utan att få ut orden.....
Kanske kan du engagera dig i något annat som är mer betydesefullt för dig? Jag blev medlem och aktiv i Frivilligcentralen där jag hjälper gamla människor som vill ha sällskap för att handla, någon att sitta och prata med eller spela spel bara. Någon som lyssnar, bryr sig om och finns där. Vi hjälper även andra yngre människor som har det svårt eller är nyinflyttade i stan och inte känner någon sedan tidigare och behöver en ny vän eller ensamstående som behöver lite egentid för sig själv då vi kan passa barnen/barnet en stund någon gång då och då.
Sedan jag började där känner jag mig mer betydesefull och känner att jag gör något nytta för andra människor samtidigt som jag mår bra utav det själv och lär mig nya saker hela tiden.
Jag förstår precis dina känslor! Jag känner detsamma, men kan inte riktigt sätta fingret på vad .. Men ändå tror jag att jag vet. Jag vill inte att barn ska fara illa. Fattigdom, svält, krig, allt sånt tar så hårt. Har många gånger funderat på att hjälpa via att bli fadder åt ett barn någon stans i världen. Men det känns inte tillräckligt heller .. men samtidigt måste man ju börja någon stans. Jag kan även tänka mig att bli stödfamilj eller liknande. Men då måste vi bo ihus först, känner vi båda .. kram
Skruttan då!
Jag har tänkt och jag tror du skulle passa som socionom, väldigt bra faktiskt... Skolbänken???!!
Kram Janine
