Älskade lilla pappa....
I dec 2006 fick min pappa en stroke. Han klarade sig någorlunda bra och efter en lång rehab så var han ok. Han tappade aldrig talet eller något sånt, men knät kommer aldrig att bli som förut.
Nu har han blivit sämre och är tillbaka på ruta 1. Han kan inte gå på morgonen och är allmänt skruttig. Jag börjar bli orolig för honom nu. Det har jag aldrig varit innan. Nästan som om att det känns att han håller på att ge upp!
Men pappa har klarat detta en gång förut så han MÅSTE klara det igen. Jag VET att han kan... han måste bara ha motivationen!! Imorgon ska han till läkaren och prata om framtiden och jag hoppas att han ringer mig direkt efter.
Även fast vi inte ses så ofta så älskar jag honom överallt annat och han MÅSTE bli bra igen!!! Jag vill ha min pappa kvar i minst 10-20 år till!! FAN ta honom om han inte klarar detta.....
För hans och våran skull så måste han bli bra igen!! Han bara måste!!
Nu har han blivit sämre och är tillbaka på ruta 1. Han kan inte gå på morgonen och är allmänt skruttig. Jag börjar bli orolig för honom nu. Det har jag aldrig varit innan. Nästan som om att det känns att han håller på att ge upp!
Men pappa har klarat detta en gång förut så han MÅSTE klara det igen. Jag VET att han kan... han måste bara ha motivationen!! Imorgon ska han till läkaren och prata om framtiden och jag hoppas att han ringer mig direkt efter.
Även fast vi inte ses så ofta så älskar jag honom överallt annat och han MÅSTE bli bra igen!!! Jag vill ha min pappa kvar i minst 10-20 år till!! FAN ta honom om han inte klarar detta.....
För hans och våran skull så måste han bli bra igen!! Han bara måste!!
Kommentarer
Postat av: Gittan
Vet hur du känner det! Jag förlorade min pappa alldeles för tidigt. Han blev bara 52 (vilket jag blir nästa gång) Jag var 23 år då och hade precis träffat honom som sen blev far till mina barn. Saknar verkligen min pappa men även han som skulle vara mina barns morfar.
Trackback
